Åh. Ta mig tillbaka till Santa Theresa!

En frukost som varade halva dagen, massa färsk frukt, blaskigt kaffe, avocado, bönröra och trevliga människor. Hajhistorier, wipe-outs och planer om vilken bräda man ska välja till dagens vågor.

Längs den långa dammiga vägen som ledde till Ranch Papa Pochote väcktes många drömmar, ambitioner och nya mål sattes. Ute på brädan omvärderades livet i takt med barracudornas hopp över bena. Vad är mitt liv värt? Vilket liv vill jag leva och på vilket sätt? Man tog tankarna med sig till hängmattan och samtalade tills det blivit mörkt. Kärlek, karriär, surf och livskriser avhandlades. Den som säger att surfare är korkade må ha rätt, men vi som brinner för några veckor om året är duktiga på att fånga dagen och också veta varför.

Mitt livs hittills härligaste veckor tillbingades i Costa Rica för knappt ett år sedan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0