Packa packa liten väska
Om jag stirrar ut IKEA-kassen tillräckligt länge så kanske trosorna, kalsongerna och handdukarna hoppar ur av sig självt? Om jag sitter kvar tillräckligt länge så kanske mättnaden i magen släpper? Hata vara för mätt! Hata. Känns äckligt och snuskigt, ofräscht på nåt sätt. Så går det när hungern var för stor och mannen min gjorde goda hamburgare med mycket lök.
Packa, packa, sortera tvätt... Så många måsten, så lite lust.
Well. I morgon är det jobba som fan som gäller, sen är det XC90 rätt upp till norra Sverige. Åre here we come!
Packa packa liten väska.
Glasögonorm
Ett axplock.
Kalajs
Pust.
Om det är möjligt, så har jag gått upp 5 kg på en helg. Cheesecake, negerbollar, nybakt bröd och diverse småplock om kvällarna. Nu är det nog, nu är det nämligen slut ;-)
Jag är dålig på att fira kalas för mig själv, men måste säga att allt överträffades - alla kom överrens, alla småpratade och det var överlag en mycket gemytlig sammankomst. Ansvaret för att alla skulle trivas var inte tungt att bära som födelsedagsbarn detta år.
Sen att alla fotar när man öppnar presenter - det är ju en annan märklig situation.
Glajjor
Jag tänkte vinna mig ett par solglasögon av Ebba!
Utmaningen består i att jag ska lägga upp en riktigt härlig sommarbild - den ser ni nedan - samt nämna Clubmasters.
I will do my very best - för nu är jag trött på mina billighetsglajjor - fram för äkta vara!
Vatten, sol, hud - känner ni doften av solkräm? Det finns tre dofter som jag direkt sammankopplar med sommaren:
Regnvåt asfalt
Nyklippt gräs
Solkräm på varm hud
Jag skickar min bild. Jag ger er värme, sol, hav och glädje.
Övertid
När klockan närmade sig halv sju gav jag upp och erkände mig besegrad men hade sug kvar efter mer.
Det räcker dock inte med glödande arbetsmoral och energi från säljavslut. Ibland så krävs det dopning.
När den röda vätskan nådde min munhåla och den goda smaken fyllde mina sinnen så kände jag mig lika skyldig som hade det varit en sträng kola på en toaspegel. Men nu är ju läget sådant att jag tycker knark är bajs forever, medan Red Bull kräver sitt nödläge.
Bitterfittan antecknar
Idag har jag kommit till en insikt.
Jag kan nu mer förstå de människor som är bittra, sura, allmänt trökiga att ha med att göra - om de lider av konstant värk. Jag har verkligen varit dämpad, småsur och allmänt låg hela dagen; ryggen är OND!
Att av kroppen hämmas och känna sig låst i rörelser, kroppspråk och humör är inte en givande kombo.
Nej FIII FA-A-N. No more. Fram för mer Ipren-knaprande och hopp om bättring när behandlingen börjat ge resultat.
För då jävlar gott folk! Då smäller det! Då kör vi så det ryker.
Sveda och värk
Har varit hos kiropraktorn ikväll. Såg fram emot några härliga knak och upplåsning av ryggraden. Ont sedan förra fredagen är väl inte optimalt, nej. Spänt sig? Kanske liiiiiiiite. Vandrat uppåt? Sure!
Jag har ont nu. Jag är lite ledsen. Jag har haft ryggskott! Som blivit till en inflammation i både ländrygg och nacke. Med en förskjutning i bröstryggen. TACK. Bra jobbat P. Kanoners vettu. Perfa. Om jag är sur? Ja för fan. Om jag är lite väl självömkande? Hell yeah!
Trött. Skit. Piss. Dra åt helvete.
Bus
Vi äter godis. Fastän det inte är lördag. Vi tyckte vi var värda det allihop. Jag har ont i ryggen och har sålt. Fröken T har åkt stora rutchkanan och har mutats. Johan, tja, han var bara sugen.
Trevlig kväll på er!
Blåbär - en fantastisk kärlekskombo
Jessss! 600 mg Ibuprofen från Spanien gör mig på strålande humör - inte längre går jag krokigt och smärtfyllt, jag är numera en smått fantastisk liten skapelse.
I ugnen står en blåbärspaj. I frysen finns ett paket gammaldags vanilj-glass. Här ska njutas av söndagens fröjder och vårluftens prima dofter och ljud.
En liten historia från verkliga livet för dem av er som eventuellt missat mina skrytsamma berättelser:
En gång i tiden jobbade jag på café. Där gjorde jag smashing Caffe Lattes, smoothies, chocolate chip cookies och övriga bakverk på löpande band. En kväll mitt i sommaren skulle nattklubben som hörde till cafét få besök av en småväxt skånsk musiker i rap-klassen - aka Timbuktu. Vi var lite spända och nervösa och hoppades få springa in i den berömda rap-stjärnan. Alla i personalen var lite extra snygga och trevliga mot gästerna, vem av alla skulle få chansen att göra en kaffe till Timbuktu?
Dagen till ära hade jag bakat en stor blåbärspaj. Ner släntrar en lång avig kille från övervåningen och beställer en bit. Det visar sig vara en i musikergänget och jag sträcker på mig som den stolta bagaren jag var. Wow, en i Timbuktus gäng har ätit min blåbärspaj!
Ner släntrar killen igen. Han mumlar på sin skånska, som för övrigt var mycket svår att förstå, att Timbuktu gillat pajen så mycket att de nog alla vill ha varsin bit - går det för sig att köpa hela blåbärspajen?
Well... En minut senare och 200 spänn i kassan rikare så är jag mållös.
6 år senare är jag fortfarande lika fräck. En blåbärspaj står i ugnen... Någon som vill vara kompis med mig?
Watch my back
Min rygg bereder mig stor smärta och jag vill klaga, gnälla och lipa lite... Hälvättä! Efter städning med diverse märkliga positioner så kan jag knappt röra mig - skit, fan, balle.
Massage och försök till knäckning på yogamattan manade fram skrik och tårar och dessutom blev jag rutig på hela framsidan av kroppen - not pretty! Det här är inte roligt någonstans och jag är butter - om nu någon missat det...
Öråd
För ärligt, hur sexigt är det med Beck egentligen? Efter åttifjorton stycken?
ÅRE!
För vi drar till Åre!
Hoppas på gött väder med sol, snö och bärs i backen.
Veckomatsedel.se
Min intention var ju att till punkt och pricka följa den där veckomatsedeln som jag knåpade ihop i positiv anda. Att det skulle vara enkelt och smidigt och inte så jobbigt. Dock räckte veckans första maträtt till hela veckan för oss bägge, så efter en veckas luncher med chili con carne är jag inte så imponerad.
Men gamla klasskamraten Ingela har lanserat något som jag tror en del läsare kommer ha stor glädje av; Veckomatsedel.se! Bra tänkt!
*gäsp*
Sure. Bra tänkt.
Jag hamnade i värsta koman och förstår inte riktigt hur jag ska få tillbaka energin som fanns där innan klockan slog 12.
Min trötthet är hög stundtals. Kan knappt hålla mig vaken när jag kommer hem från jobbet. Ögonen går i kors och jag vill inte prata, titta på TV, laga mat - do nothing är perfekt; invänta läggdags. Men då. Som Murphy's lag om alltings jävlighet är jag pigg och inte alls trött. Ligger och vrider och vänder på mig och lyssnar på mannens snarkningar tills klockan slår både 1, 2 och 3.
Vette fan vad detta beror på. Om det är så att jag slutligen funnit min dygnsrytm och inte behöver mer sömn? Om jag inte känner mig trött klockan halv elva så kanske jag inte ska gå och lägga mig? Men vad ska jag göra klockan halv elva? Spela luffarschack med någon vacken granne?
Jag är bortskämd. När jag har velat somna har jag somnat, the story of my life. Så nu när inte detta riktigt funkar längre så känner jag mig lite vilsen i sovrutinerna.
Ikväll är det After Work hursomhelst. Planen är att vi tar en sen kväll så jag är riktigt dödstrött när det är dags för sängen. Ikväll ska jag somna direkt. Så det så. Positiva tankar - jag är lugn och trött. Jag somnar, jag känner hur jag somnar. Nu sover jag snart. Jag är trött, jag är lugn och min puls går ner.
Även om jag gärna hade slumrat en stund just nu.
För fem år sen kunde livet blivit knas
På lördag smäller det! Det är premiär för Robinson på TV4!
I love Expedition: Robinson!
Våren 2004 kunde blivit mycket mycket märklig och livsavgörande, men blev det inte. För det tackar jag högre makter!
Bebis eller ej
Sitter bekvämt tillbakalutad i favoritfåtöljen och lusläser Damernas Värld. Ryggen värker, den är paj av någon anledning sedan en vecka - kan det vara nya stövlarna med klacken? Provade X-bike i morse på frukostträning/möte och sedan dess går jag en aning bajsnödigt. Ont! Hursomhelst, Damernas Värld var det ju.
Stora frågan om fertilitet avhandlas. Om hur vi kvinnor väljer att vänta allt längre med att skaffa barn, fortplanta oss, fixa bebis. Att snittåldern på förstagångsföderskan i Sverige är 29 år. Att vi lägger snubbelfällor för oss själva i hetsen kring resor, karriär, självuppfyllande och väljer att vänta med bebis, ibland för länge så det blir försent. Att fertiliteten är som högst kring 25 år och att vi halverat den kapaciteten när vi fyllt 35.
En jävla massa siffror, åldrar och ångest. Så skulle jag vilja sammanfatta artikeln, som i sig var intressant. Sjujävla ångest blandad med stress, press och tvivel.
Artikeln innan bebistexten handlade istället om att släppa pressen och kraven och bli en lyckligare människa, att sluta stressa, prestera och hitta lugnet och ron. Den harmonin som infann sig efter den texten blåstes kvickt bort i takt med att åldern blev sann i och med texten om bebisars varande och blivande.
Fan. Jag fyller 29 år nästa vecka. Jag har därmed bidragit till höjd ålder på mitt eventuella förstagångsfödande. Jag är äldre än genomsnittet. Punkt. Jag är inte redo? Är man redo? Blir man redo? Vill jag det då?
Sjukt jobbigt. Oftast är det allra lättaste att bara sticka huvudet i sanden och låtsas att det regnar. What happens happens. Men så funkar inte livet. Beslut hit och beslut dit som sätter livet i gungning för resten av framtiden. Det som var är historia, det som är har redan varit och det som kommer kanske blir annorlunda än man trott.
Åh nej. Är det här en stundande 30-årskris?
Orkar inte!
Snacka går ju
Förtäckta hot, manipulation, lite skratt och många leenden - mitt recept för påskrift.
Åh vad det är roligt att göra affärer! Business is pleasure to me.
Grillat är godast!
Grillen åkte fram i takt med att solens fantastiska strålar letade sig bortom horisonten.
Sallad på isberg, solrosfrön, tomat och massa olivolja. Avocado med tonfiskröra till och så den kolgrillade kycklingen som osade tändvätska, grillkol och rök.
FY FAN VA GOTT!
Berått mod
Hej Mensvärk. Long time no seen...
Dagens ord.
- Robin Sharma.
Bubbel.
Kärlek. Bubblor. Tystnad och tillit.
Love. Love. Love. ♥
Häpp! Nu kör vi!
Så, vilken dag än söndag kan vara bättre att starta på? Nix, precis.
Så, om inte mannen min känner stark motsättning kring något förslag så kommer veckans käk se ut som följer:
Måndag - Lunchdejt med Å+U. Chili con Carne till middag efter träningen.
Tisdag - Chili-lunch. Lax, haricot verts och stor grönsallad.
Onsdag - Lax-lunch, kvällsmat efter träning med ägg, thé och knäcke.
Torsdag - Utelunch. Medelhavsbiffar och stor grönsallad och avocado till kvällen.
Fredag - Bifflunch. After Work på kvällen, eventuellt käk där?
Jaha. Det var det. Så nu behöver vi handla.
Bakfull primadonna.
Måste erkänna att jag är lite mer sliten idag. Kanske det inte var en så god idé trots allt att go crazy igår.
Jag blev tokig när Malena Ernman vann! Det är helt fantastiskt! Jag skröt för alla jag träffade att jag själv röstat fem gånger, och trodde på allvar att hela vinsten var min förtjänst.
Nu sitter jag och skrattar och ler tillsammans med busungen åt Lejonkungen.
- Vad är det som gnager dig?
- Inget, han är högst i näringskedjan.
Ikväll blir jag farlig.
De senaste två veckorna har satt sina spår. Jag ser konstant trött, sliten och grå ut - jag har åldrats fem år på två veckor! Panik i min kropp. Jag har blivit gammal! Hoppas jag kan slappna av snart så rynkorna slätas ut..?
Schlagerfest ikväll, ingen tid att spilla... Efter ettusenåtta produkter så känner jag mig färdig. Resultatet? I'm fierce!
Häpp!
Festen började redan tjugo i tio i morse med schlagerspinning. Med svetten rinnande i floder sjöng jag högtidligt med till La Voix. Malena Ernman kan fasen ta hem hela skiten ikväll!
Have a nice night folks - I will.
Masken på.
Glittriga Gittan.
Glammiga Gullan.
Det var mycket pill med pärlor, lite snits med saxen och faktum är att jag trivdes riktigt bra! Det var roligt att fixa masker. Helen skulle på glamourös fest, och fan alltså om London-maskerna slår hennes Trandareds-kreation?
SÅLD!
Jag är ett säljarsvin och jag mår jättebra när jag får accept och ser den påskrivna ordern matas ut ur faxen.
Skit!
Så jag tar väl och epilerar bena istället - det är ju också spännande... Verkligen. Dock välbehövligt.
Mannen min spelar Marvin Gaye - är det läge kanske då att fixa till sig lite?
Så gott som något.
Magen är som en spärrballong och allt jag önskar mig är en rejäl fis. En stor en som släpper på trycket.
Men inget ont som inte har något gott med sig; magknip = en stor ok-stämpel för en whiskey en tisdagkväll. Och det är ju så gott som något.
The story of my life.
My Blueberry Nights
Men Jude Law ändå. Fan, han är en mycket, mycket vacker man.
Det magiska Nej.
Jag blir bättre, jag har blivit bättre. För ett tag sedan tackade jag nej till en skojig TV-inspelning som jag kanske hade hunnit medverka i, men som jag anade skulle ge upphov till måste-tankar, stress och brist på eftertanke. Mitt Nej till detta fick mig att få lite dåligt samvete till en början; tänk om detta skulle blivit min livs kväll? Men bara efter några timmar så kändes det helt rätt, helt sant och jag ångrade mig aldrig. Jag tittade istället på TV, kliade mig i naveln och somnade i soffan.
Igår fick jag ett samtal och en fråga om hjälp. Frågan riktades helt rätt, hjälpbehovet riktades till mitt ego. När någon vill ha hjälp och i frågan väver in Du är ju så duktig på det där, och vi vet att det kommer bli bra så blir det omöjligt för mig att tacka nej. Fan. Jag kände redan när samtalet var över att jag skulle komma att ångra mig, och nu sitter jag här, måste promenera ner till stan om trekvart i snöstorm.
Jag blir så trött. Jag blir så trött på mig själv! Jag vill tro att jag är duktig på att sätta min rätt till egen plats och tid först, men ibland undrar jag.
Jag får avsätta lite tid framför spegeln och öva. Det är ok att inte vilja, man behöver inte skylla på annat än sin egen ovilja. Det måste vara ok. Nej, jag orkar faktiskt inte. Nej, jag vill faktiskt bara läsa en tidning hela söndagen och äta choklad. Nej, jag orkar inte gå ner till stan på min lediga dag. Nej, jag har annat för mig - typ inget.
Istället tackade jag självklart JA, klart jag hjälper till och ser till att det blir bra. Och för detta är jag lite lite ångerfull.
Men men, det bjuds säkert på kaffe och lite tjitttjatt. Och så får jag lite motion i snörusket. Perfekt.
Svinigt.
Jag längtar lite efter grabbarna. Det måste jag erkänna...
Jag duger.
Idag är en dag för reflektion, en dag för kamp för de kvinnor som måste kämpa dagligdags och faktiskt också för att manifestera sig själv.
Sverige har kommit långt, men vi har oändligt långt kvar tills vi kommit förbi de barriärer som fortfarande existerar.
Men hey, vi kan väl ta och börja med lite babysteps. Vi tar och firar oss själva; vi firar oss - de vackra, de begåvade, de kloka, de roliga kvinnor vi är. Vi duger, vi räcker till och vi är stolta över oss själva.
Själv kryper jag upp i favoritfåtöljen med ett glossigt magasin, med en bit choklad och med mig själv som enda sällskap. Jag tänker fira att jag finns i mitt liv.
Music and outfit
Städning handlar bara om rätt musik och rätt outfit. Idag blir det Flashdance-tema.
Let the dance start!
Fejartagen.
Gôrskôj. Verkligen.
Kiwi-knix.
Bäst bot mot eventuella baskelusker som väntar på att ta mig i besittning är självfallet whiskey, men vid nio-tiden i morse kändes det lite extravagant, snudd på olämpligt. Bättre då att istället C-vitaminchocka kroppen! Här ska det käkas kiwi.
Dumt att chansa på att det räcker med ett par, så jag sulade i mig sex stycken. Perfekt.
I got what I wanted!
En uppskattad present är den som man önskat sig outtalat. Den man gnällt över att man vill ha men är för snål för att köpa själv. Den man åtrår och går och tallar på men inte kommer på tanken att önska sig högt.
Jag har tjatat om mina ljusstakar. Jag har kollat på dem, jämfört priser och suckat. Köpt billiga kopior på IKEA och förlikat mig med tanken aldrig ta mig råd att köpa dem jag egentligen ville ha...
Men så... Tillsammans med en vit tvåstängslad orkidé fick jag ett stort paket från Menu. Helt oväntat fick jag mina ljusstaker jag åtrått så högt! De står numera på TV-bänken och tar så mycket uppmärksamhet från TV-rutan att vi borde få återbetalt en del av licensen.
Och jag borde gjort dem rättvisa med ett ordentligt kort, men jag var för ivrig och vill visa världen mina fantastiska stakar!
It doesn't make sense...
Jag har gått till jobbet varje morgon. Det tar ca 25-30 minuters rask promenad och är lika med ca 4000 steg. Jag har tränat fre, sön, tis och ätit bra. Ätit jävligt bra faktiskt. Känner mig stark och pigg fysiskt (bara hjärnan som är urkopplad), sover bra (så länge min darling snarkar med måtta - läs: inget) och mår prima.
Promenerar alltså på en slät kopp svart kaffe, äter två ägg och ett Ryvita knäcke på kontoret när jag kommer fram och sen lunch utan ris, pasta eller potatis, och så middag/kvällsmat på det på kvällen. Lite rutiner - vad säger ni om det..? Får man ett andlöst WOW? Jag mår bra. Jag äter bra, jag tränar bra och jag sover.
Så varför i hela helvete har jag gått upp ett kilo denna vecka??????
Vansinne i min kropp!
Men jag fortsätter väl glatt mina morgonpromenader... Hur ska jag annars komma till jobbet?
Håkan. Håkan som i Hellström!
Visst fan ju!
Här sitter jag och berättar om att jag lipat i Toyotan, när det är mycket roligare att berätta att jag ska på Håkan i morgon! Herregud, jag ska på Håkan Hellström och inte ett ord har jag nämnt om detta! Jag är ju inte klok.
Det har varit bestämt lite för länge, det har glidit undan och helt plötsligt blev det dags.
Det ska hur som helst bli fantastiskt. Jag tänker vara snygg, jag tänker vara jag och i kläder som andas P. För när Pernilla får vara P, då är hon precis hur bra som helst.
Tack.
I mitt mest hopplösa tillstånd när det blev overload av känslor, otillräcklighet och jeans-tillkortakommanden ringde jag en före detta kollega, numera vän. En vän som vet hur jag funkar i jobbet, vardagen och tänket.
Tårarna kom och jag grät i min fräcka Toyota längs vägarna. Grät i luren, grät på min kjol och snyftade fram min rädsla, min ångest och mitt behov av bekräftelse.
Några ord, några minuter var allt hon behövde för att få mig att förstå att jag är precis så normal som jag hoppas.
Vem har någonsin sagt att det är lätt att byta jobb?
Skamsen
Inga skandaler, inga succéer, inga påhitt, tokigheter eller liknande ens i närheten... Vem vill läsa skiten?
Några trofasta hänger kvar - för er finns ingen hjälp tydligen... =)
Varför är det tomt i skallen när det mest känns fullt? Varför bloggar jag inte ur mig skiten? Varför öser jag inte jävelskap för att jag inte får ha på mig jeans? Varför vill jag inte ge senaste rapporten från första jobbveckan?
För att jag inte vet vad jag ska skriva.
Jag har fan skrivkramp. Å det grövsta.
Träning ska ge energi?
Helt klart är dock att jag inte är van att sitta och lyssna uppmärksamt, nicka förstående, komma med smarta inlägg och förstå allt - 8 timmar om dagen. Jag gillar inte att vara ovetande! Jag vill kunna allt! NU.
Jag är fan helt jävla slut. Och ska jag tro Nina, så är det ett gott tecken.
Big no no...
Det var en bra dag, det kommer bli bra detta!
Det enda jag dock var nervös för igår var värt att vara nervös för. Jag tyckte jag var jättesnygg, helt perfekt faktiskt. Mina blingade jeans, svarta puffärmsblusen, guldconversen och sofistikerad frippa blev lite tokigt halvvägs in i dagen. Det råder jeansförbud - typ. Policys fram och tillbaka... Faaaeeeeeeeen.
Promenaden ner till jobbet slutade på 3383 steg - bra början på dagen.
Nu ska jag hålla mig vaken en timma till, sen blir det sängen!
Får jag en brosch?
I kassan på ICA kör de med pins Ny på jobbet för att kunder ska vara extra snälla. Kanske kunde vara något?
Den stora frågan är inte om jag kommer palla trycket, om mina kollegor kommer gilla mig eller om jag kommer trivas. Den stora frågan är Vad FAN ska jag ha på mig!?!
Det är en risk jag är villig att ta.
Biljetter är inköpta och nu ser jag fram emot att se filmen som är baserad på boken jag (och resten av Sverige) läste ut på två dagar. Jag hoppas att jag slipper såga den totalt! Jag vill så gärna tycka om den!
Så. Ikväll blir det bio!
