Alla lika - Alla olika

Det blir nog inte nytt läge för oss på ett tag. Planerna har omvandlats och vi ska istället punktmarkera vårt nuvarande kök med tapetbyte, golvbyte (check), nya beslag och kanske nytt kakel. Blir nog bra!

Ekparkett gör mycket för ett liv...

Solen skiner på mig på kontoret, det har varit en bra dag i radiodjungelns Borås och min man är sugen på kladdkaka. Obra för fysiken, bra för sinnet - det är svåra beslut; kladdkakans varande eller icke.

Ikväll blir det dock Nytt Läge för hela slanten, då mitt absoluta favoritprogram alla kategorier kommer klockan 20.

All for now, nu är det ut i solskenet som gäller!

En helt vanlig solig lördag någonstans på Trandared:


Målar innerdörrar...


Torkpaus med en folköl.

Puh, det är verkligen slitsamt att göra om hemma...

Va? Va? Va? Vad sa jag innan? Att jag köpt en snygg ring? JA!

Klart det kommer bildbevis! Är man sketanöjd vill man visa för alla. Så hemlig är jag... Omöjligt att hålla inne med nåt och stoltsera lite snyggt i efterhand. Någonsin hört mig säga "Åhå, den här gamla trasan, nja, lite ny kanske"? Nä, nä, nä. Här ska hela världen få veta - och helst på en gång.

Jopp, ikväll bär det av till *fåsenu...* åttonde husvisningen.

Krav höjs, krav sänks, förväntningar grusas och jag märker att mäklarna är glada i att överexponera sina bilder på nätet. Stora, öppna och ljusa ytor blir små, mörka och instängda live. Får man göra så????

Det går runt i skallen och längst fram på näthinnan finns fortfarande objektet från förra måndagen som satte standarden. Där allt var perfekt. Där jag redan bodde, lyssnade på musik, skar sallad och drack rödvin... Det som såldes till någon annan. Nån perfekt familj som fick mitt hus... Hoppas det slutar i skilsmässa! Mohahahahaha.

Så vad hände? Vad hände med den bittra cyniska kärringen med svarta hårförlängningar som klättrade in genom fönster om nätterna? Hon som fick gåshud av att göra gemensamt möbelinköp - hon kollar nu på hus med trädgård, garage och eventuellt källarplan. Snacka livsförändring! Och det känns inte jobbigt. Alls.

Det enda som är jobbigt är att kolla på alla dessa jävla hus och bli besviken, skaka på huvudet och möta varandras blickar i ett gemensamt Nej, inte detta heller nej...

'

Så jävla roligt. Älska Mia & Klara forever.

Efter en dag i vännernas trädgård med grillning på altandäcket så känns det lite futtigt att komma hem till balkongen. Eftermiddagssolen strålar och det finns hyfsad plats - inte tu tal om annat. Men ändå...

Det gäller att uppskatta det vi har här i livet! Hälsa, kärlek, sol och en balkong - fantastiskt! Jag kan ha det mycket värre, helt klart!

Fram kommer solen, värmer våra ryggar och bleker vårt hår, ger oss rynkor när vi skrattar och fyller tomma energidepåer åter efter lång vinter.

Det spirar, pockar, knoppar och lockar. Det sprudlar och skrattas och kramas i det oändliga.

Våren är här! Värmen är här! Jag är kär, jag är lycklig och jag lever!

... så händer det inte så jävla mö i mitt liv just nu. Jag jobbar, jobbar och jobbar lite till. Långa dagar där det flängs, trängs och flängs lite till. Sjukt mycket möten med mycket prat och en del action. Roligt och stimulerande! Dock har jag inte fått till någon bra rytm ännu så stressen av att ständigt släcka små bränder börjar kännas lite frustrerande. Notislapparna på skrivbordet förökar sig i stadig takt och mitt kontrollbehov mår sådär. Ska börja strukturera lite smått med början i nästa vecka. Kanske.

Löprundan igår kväll slutade i smärre katastrof. Löpningen från början till slut var en pina; det var jobbigt att ta sig ut, det var jobbigt att ta stegen och det blev inte lättare längs vägen - allt var pissjobbigt. Andfådd efter tre minuter och frös in på ryggraden, månne jag ha en förkylning bakom mina nysningar? Dessutom springer jag förbi ungarna från helvetet som gav mig tillrop.

Där kommer jag springande i mina löpartights. Jag vet att jag inte är smärtast eller smalast i stan, men va fan gör det om hundra år - löpartights is the shit ändå liksom? Kutar förbi med andan i halsen och längtar hem. När jag passerat ungjävlarna från helvetet hör jag (likt stegdånet i Jurrasic Park) Bom-bom-bom-bom då ungjävlarna från helvetet ropar i takt med mina steg och mina förmodade dallrande skinkor i avslöjande tights. Hade jag inte varit så trött, blivit så jävla ledsen och bara velat komma hem så önskar jag att jag snarare hade vänt mig om och örfilat dem tillbaka dit de kom ifrån - helvetet. Om de hade haft en aning om vad deras jävla bom-bomande hade för effekt så kanske de inte skulle gjort om det? Att jag lipade när jag kom hem och kände mig tjock, gammal och trött. Att det gör ont in i själen är väl för svårt för deras tolvåriga hjärnor att förstå? Att jag borde fatta att det är ungdomlig dumhet?

Nä, jag fattar inte. Nä, jag accepterar inte. Jag blev ledsen och sårad och hatar mina jävla löpartights.

Att jag är hormonell och har bröst som ömmar tyder på mensig reaktion med tårar som följd. Skitungar ändock! Lås in dem med massa feta tanter som kan lära dem ett och annat vettja!

Men för övrigt, ja så är allt prima köttfärs.

Ok, för att slå hål på mångas oroliga blick på en gång - jag är inte på smällen.

MEN.

Jag har varit på mitt livs första husvisning! För att fira detta så begav vi oss på den andra ikväll!

Vuxenpoäng på det? Typ åttatusen va?

Mina ord i bilen till Åre var Guuuuud, jag hinner fan inte vara ledig!

Mina ord idag på kontoret Shiiiiiiit, jag får inte upp nåt tempo - jag vill tillbaka till Åre...

Vistelsen var fantastisk, allt var bra utom vädret första dagarna, men solen kom fram sista dagen och vi solade på terrassen med varsin bärs, åkte skidor i bara underställ och bara njöt.

Arbetsmoralen idag lyser med någorlunda frånvaro, det ska tillstås. Semester is the shit.