Full fräs

Hemma tidigare från jobbet, slänga in tvätt på tvätttiden (hata tvättstugstider, måtte det snart bliva ändring på detta), säga fan och skit för att vi kanske inte kan komma överrens med säljaren om priset på jättehuset, ringa produktionsbolaget och beställa ljud och spåna idéer. Dricka lite cola - törsten svider i halsen. Svära lite till. Trött i ögonen, inte sovit. Kolla webmailen och invänta samtal från stora potentiella kunden. Kolla klockan, kanske tvätten klar snart.

Tack vare helg. Prima!

Puss.

Fasansfull frukost

Dagen började med en lätt kräkning vid frukostbordet. Prima!

Inte var det ett bulimi-anfall, sluta oroa er. Allt handlade om ett kokt ägg som visade sig vara ruttet när halva ägget blivit avbitet. Det var det i särklass äckligaste jag någonsin fått in i munnen - någonsin!

Don't try this at home. Det är inte värt det.

Förhandling är igång på jättehuset - mycket spännande!

First is first

Tjena! Hallå?

Är det NÅGON som missat att jag och Johan sprang NIO, ja ni läste rätt - NIIIIIOOOO kilometer i skogen i söndags?

Det är det längsta jag sprungit i hela mitt liv! Och jag tyckte om det! Träningsvärken sitter som en smäck i låren och jag känner mig precis hur jävla duktig som helst.

JAG. JAG. JAG gjorde det! Jag sprang nio kilometer i skogen!

Biddings

Skam den som ger sig. Nu lägger vi skambud på värsta jättehuset som vi tycker är alldeles fantastiskt!

Nähä.

Det är så snopet, när man inte kan köpa det där huset man vill ha. Det är så snopet, en sån besvikelse i hela kroppen.

Pepp, pepp. Nya tag, nya visningar. Gud så upplyftande.

Första andra tredje!

Herregud, mina nerver tål inte detta!

Vi budar på vårt hus! Jag sitter förlamad och stirrar på mobilen och inväntar sms som inte kommer. Är tystnaden positiv eller samlar de andra budgivarna sina trupper för ett större slag än någonsin skådat?

I övrigt så är denna måndag en ovanligt jobbig dag då hela min kropp känns som den vore överkörd av en ångvält med släp. Aldrig mer, aldrig mer ska jag dricka alkoholhaltiga drycker. I'm too old for this shit.

Top Model

Det gäller ju att börja i tid. Så mellan kaklingen och Så ska det låta så blev det klädprovning. Coctailfesten i trädgården kanske får sig ett gästspel av Filippa K, som det ser ut nu.


Och låtvalet, well. Jag är en förutsägbar jävel, så det blev låten som alltid är rätt.




Kissprov, låtval och budgivningar.

Fy Fabian vad dålig jag är på att bloggerera nuförtiden! Detta är inte hållbart!

Sedan sist har det hänt en faslig massa och jag vet inte ens vad som är värt att ta upp... Punktlistor! Ja! Jag älskar punktlistor, det kör vi.

• Det har varit teamträff med mina arbetskamrater i Dalsland, där jag blev vackert introducerad till ett gyllene team fullt av härliga och drivna människor med samma tänk som jag!

• Jag råkade vurpa på en blöt brygga på väg ner i sjön på småtimmarna på nämnda teamträff men blev trots det, eller tack vare det, ändå accepterad i gruppen.

•  Det sas så starka och bra ord om mig av de andra att jag bröt ihop och började gråta.Driven, slipad, intelligent, hungrig, modig, karismatisk, härlig person att ha nära, var några av rubrikerna. Detta sagt av personer som träffat och känt mig ett dygn - jag höll på att falla i koma av lättnad och lycka!

•  Jag har varit hos läkaren med min rygg, fått konstaterad urinvägsinfektion (?) (Jag har inte ont när jag kissar?!?) och precis som jag trodde; ett ryggskott som givit inflammation och bara är att vackert vänta ut.

•  Jag ska ej springa Göteborgsvarvet på lördag av ovan nämnda anledning (ryggen vill säga, inte urinvägsinfektionen...).

•  Jag är pankare än pankast. Lite som en kyrkråtta faktiskt. Har sparat lite för mycket och har nu tomt på vanliga kontot. Det är högst deprimerande och överlag astrist att vara fattig.

•  Vi har hittat HUSET med stora bokstäver som vi vill ha! Efter sisådär 30-40 husvisningar har det uppenbarat sig - det perfekta HUSET. Nu är det fjärilar i magen av nervositet inför stundande budgivning...

•  Vi är inbjudna till en häftig coctailfest i en trädgård. På maillistan hittar jag massa kreddiga företagare och häftiga människor. Ångesten ligger i klädval, då dresscoden är snygg, och i låtvalet, då man ska o.s.a med sin bästa partylåt. Jag vill ha den bästa låten, då flest dansar och ropar Ompa Ompa. Har tänkt i två veckor och blir varken klokare eller häftigare.

Så, det var korta drag vad som skett sedan sist. Jag är nöjd, nu har jag fått det ur mig.

Jag har även slutat fuska med min kropp och åter tagit tag i viktmålet. De två nasty kilona som krupit sig på längs vårens grillfester har jag gjort mig av med. Nu ska jag tillbaka och ända vägen NER!

Och så sist, jag ska sluta snusa. Det kommer inte bli lätt, men det kommer gå alldeles prima. Bra sätt att fixa kalkylen med månadskostnad.

All for now.

Sexy lugglook.

Jag tycker stundtals att jag är fullkomligt normal, precis som alla andra och mest som de flesta. Men så ibland blir man påmind om att inte alla andra tycker det jämt.

Idag, efter mitt möte med säljgurun (som är något av en besvikelse då det inte var någon utmaning och jag gick därifrån med min karriärs hittills enklaste order) så fick jag ett CP-ryck. Trött, hungrig och småstressad rusade jag från jobbet halv sex, rätt in i bilen och till närmaste frissa. Den första vägrade, hon menade på att jag kommer ångra mig till sommaren, men den andra, den rock'n roll-aktiga, hon sa Javisst.

Jag ville ha lugg igen. Jag vill bli sexig igen, sa jag till min frissa. Ett helt normalt uttalande - eller hur? Inget konstigt med det? Jag tycker mig vara sexigare i lugg, och blev trött på kruset mitt på skallen - fram med vampen igen! Hon skrattade åt mig och log överseende och tyckte jag var småtokig.

Why? Jag anser att det är varje kvinnas rätt att känna sig sexig, faktiskt en stund varje dag. Och jag känner tamejtusan att det är lättare i lugg. Så slipper jag posera naken i udda positioner framför spegeln med morgonhumöret i bott. Perfekt! Pluta med läpparna och plira med blicken under lugg så är saken klar!



Okej då, det krävs kanske lite mascara och något annat än en badrock också.

Utmaning på gång!

Tjoflöjt 40 minuter kvar till domedagens ankomst!

Minns ni det här inlägget? Om säljkonsulten som jag aldrig riktigt drog jämnt med? Vi som bråkade och käbbade och som gjorde mig allmänt pissed off och irriterad - minns ni honom?

Tänkte väl det.

Jag är ju en utmaningarnas drottning, det borde vara väl känt vid detta laget. Därför drog jag mig inte länge för att ringa denne nämnde man för ett möte. Här ska säljas! Jag ska sälja till Honom med stort H som tror han är all världens säljares Guru med stort G.

Tänkte jag.

Hans fråga när jag bokade mötet säger mer om honom än om mig; Oj då, vågar du komma hit och försöka sälja till mig?
Häpp! Här kommer jag! Jag är förberedd på att han kommer försöka sätta dit mig på allt, allt, allt. Jag är förberedd på en sjusärdeles dust av stora mått - och jag ser fram emot det likt en ny tatuering. Jag vet att jag kommer våndas, bli pirrig i magen, darrig på handen och mentalt pressad. Men jag kommer gå därifrån som en vinnare oavsett affär eller ej. Jag tänkte plocka fram allt han lärde mig och plocka ner honom från hans höga hästar och ha lite roligt helt enkelt.

Så nu ska jag hoppa in på hemsidan och läsa på. Jag har exakt 35 minuter kvar till avrättning.

Bokstäverna räcker inte längre.

Eller är det så att jag inte längre behöver mina bokstäver? Att jag inte längre behöver min ventil i bloggosfären? Att jag kanske borde ändra riktning på bloggen? Att jag inte behöver berätta om mig själv, upplevelser, känslor och tankar för att jag kan hantera dem ändå? Kanske skulle börja husblogga som Talludden? Inredningsblogga som Nina? För det här håller ju inte; ett inlägg i veckan gör väl ingen glad? Nya planer behövs hursomhelst, för känslobloggen har dött.

Jag använde ett ord i bilen i torsdags. Jag använde ordet Tillfreds. Och jag använde det utan att reflektera till en början. Först sa jag Nöjd men bytte sedan till tillfreds. Och ja, det är sant, det är så jag känner det. Hur det gick till? Inte en jävla aning. Jag blev sambo, bytte jobb, bytte liv och landade i mig själv. C skrattade så hon skrek och kallade mig jävla svikare - det är vänner det!

Det finns saker jag saknar, det finns människor som jag saknar. Mycket. Men på det stora hela så lever jag ett happy life med aktiviteter, kärlek, vänner, utmaningar, planer och vin.

För att få till den bittra undertonen så ska det dock tillstås att min rygg fortfarande är paj totalt. Efter en helhelg med massa golf och bilåkande är det jobbigt - men värt det ändå.

Tillfreds alltså..? Vem hade anat det? Redan?


RSS 2.0