Arbeit macht frei?

Jag gillar att ha ett utmanande arbete, eller nä, det var en underdrift. Jag måste ha ett utmanande arbete där jag får tänka, svära, kämpa och tillfredsställas. Då mår jag bra och då utvecklas jag. Belöning och uppmuntran är sådant som jag kräver av min arbetsplats och av mig själv.

Nu har jag således slutat på min arbetsplats där jag varit i många år. Den arbetsplats med de mest fantastiska människor, kollegor, kunder och vänner som bestått under åren, när kärleken svalnat, vänner kommit och gått, och jag själv svikit mig själv fler gånger än många. Vemod är ett litet ord i sammanhanget. Bitterhet är ett litet ord som ändå bäst beskriver min känsla när min älskade bil rullar vidare med ny person bakom ratten. It's only material man... Visst, det är en bil... Men MIN! Fan.

Så nu är jag arbetslös eller? Pappret ligger påskrivet i köket men ska lämnas in på måndag på nya stället.

Arbetslösheten firades igår med champagne på kreddiga stället med efterföljande öl på after work-stället. Trött och slö idag inledde jag arbetslösheten med att bli väckt av barnpladder kvart i sex. Vad är det för fel på ungen?!? Efter frukost tog kreativiteten över och jag sydde kuddöverdrag och ska nu göra bankärenden.

Bäst att spara smart, man vet inte hur ekonomin kommer te sig det närmaste...

En mening.

Jag har packat upp min väska!

Sista natten med gänget.

Gänget - det är hotellrummet det.

Nå... Vad ska en ensam flicka ta sig till med sista natten på hotell? Sista natten på resande fot, som varat vecka efter vecka efter vecka i nästan fem år. Varje gång hon packat upp väskan vet hon att den åter ska packas redan efter ett par dagar. Två deodoranter, två tandkrämer (eller säg att det finns sju, eftersom jag glömt den vid flertalet tillfällen), två tandborstar, hårborstar, strumpbyxor som aldrig packats upp, äckliga hotellets Lux-schampoo som mitt hår mår piss av.

Så, hur ska en flicka som jag njuta av sista natten borta? Ska jag gå ner och sätta mig i baren och ragga upp en främling och ha galet sex på hans hotellrum? Hm. Nej. Usch fy, det kan jag verkligen inte tänka mig. Ska jag ta bussen in till Stureplan, prova knark och vakna i en trappuppgång? Hm. Nej. Usch fy, det kan jag inte heller tänka mig. Ska jag ta bussen in till stan och gå och sätta mig och titta på Stockholmarna? Hm. Nej, det låter för trååååkigt.

Så det blev... Taaaadaaaaa.... Trappmaskinen. Madonna. Sallad. Som alla andra kvällar här i Stockholm, förutom att jag spexade till det med enbart trappmaskin och inte löpband. MEN. Jag köpte två bärs i baren, tog med dem upp på rummet och drack öl i duschen. Galet va? Herregud, jag är ju helt crazy pazy...

Sedan använde jag bägge handdukarna. En till kroppen och en till håret. Oj så busigt!

Nu funderar jag på att sova i den andra sängen i natt. I alla rum på det här hotellet finns det två sängar nämligen - oavsett rum. I den ena sängen har jag sovit, på den andra har jag packat upp. Där ligger det bh-ar, svettiga träningskläder, skor, jeans, plattång mm - på överkastet förstås. Jag undrar om inte städerskan bäddar rent ut att ifall... Jag är ju en sådan där duktig hotellboende som hänger på Do Not Disturb om dagarna, så jag inte behöver smutsa ner miljön med nya handdukar varenda dag. Men nu. Inatt. Bara för att. Hey, klart jag måste använda den andra sängen också!




Nu är jag helt klar med den här stan! Nu har jag landat i mitt beslut och jag är redo för nya utmaningar! Åh så bra det här kommer bli!

Från en Boråsare till en annan.

Jag säger inte att jag kan allt, jag säger inte att jag kan mycket. Jag säger däremot att jag kan vad som fungerar för mig, min hälsa, välbefinnande och kropp. Ju mer jag läser, desto klokare och självklart känns det. Jag mår bra, jag börjar känna mig nöjd och jag orkar springa på mitt löpband längre tid än jag någonsin trott vara möjligt. Jag äter gott, jag äter varierat och jag äter rätt - för mig.

Och detta var precis vad Jonas Colting höll föreläsning om i höstas, när jag själv precis upptäckt LCHF. Han må vara en extremitet, men gällande kost och hälsa tycker jag att han har vrålkoll!



Och med de orden och de galna ögonen drar jag ner till mina polare löpbandet och trappmaskinen. Vad jag har i lurarna? Meh! Madonna såklart!

Freaky!

Jag har vid flertalet tillfällen senaste tiden drömt om att jag tappar tänderna. Två stora kindtänder är ruttna och det hänger små människoskelett där tanden tidigare suttit. Det är jävligt läskigt och verkligt och jag är svinnervös när jag vaknat till liv och låter tungan känna efter i munnen. Samtliga gånger har dock gaddarna suttit på plats.

Drömtydning är spännande och eftersom jag tidigare drömt mycket om tandlossning så var jag tvungen att googla!

Hittade inget om döda skelett hängandes men mycket om tanddrömmar. Många fler än jag har spottat ur sig frågan och jag måste säga att jag finner det lite obehagligt! Skrämmande mycket som stämmer - förändringar, jobbyte, oro inför att klara av det som komma skall och så vidare. Det där om död och sjukdom dock! Den hoppar vi över tycker jag...




TÄNDER: Om du har lösa tänder eller om du tappar dem betyder det kommande förändringar.



Att du tappar tänderna i drömmen kan innebära "pengar"



Drömmar där man tappar tänder anses tyda på att man är orolig för sin fortlevnad. Tänderna är ett av människans viktigaste "verktyg", utan vilka man svårligen kan äta. Det kanske är så att du står inför nya omständigheter där du är orolig om dina förmågor räcker för att fixa biffen.



Att man tappar tänderna i drömmen beror på att man lämnar ett gammalt skede i livet och möter ett nytt. Man drömmer det som allra oftast när man är ung, vid tiden för första riktiga förhållandet, första flytten, jobbyte, barn, graviditet osv. Alla lite större förälndringar i ens liv... Inte så många äldre drömmer detta, utan det kommer sig för mest  mellan 18-30 års åldern...



din dröm om att du tappar tänder betyder att någon kommer att dö som du känner..



Har du haft problem med din hälsa? Att tappa tänder betyder nämligen att man kommer att bli sjuk alt. försämring om man redan lider av något. Tro mig, jag vet....



I mitt drömlexikon finns att läsa under "Tappa tänder" som är det närmaste jag kan komma att tänderna spricker.
Det är en symbol för rädsla av åldrande och tidig död.




Fundering

Jag funderar och tänker och fattar inte. Det här med veckomatsedel - hjälp?

Hemtrevligt på hotellet va?

Nu när jag ska bli hemmafru (?) och ägna mig åt rutiner igen så ploppar det upp massa kreativa idéer. Jag vill tapetsera om, måla köket, sy nya kuddar yada yada, laga mat, göra matlåda unt so weiter. Fler och fler bloggar som jag läser fixar och donar med Veckomatsedlar. Är det smart? Är det inte tråkigt att veta vad man ska äta? Är det skönt? Gör man matsedeln först och handlar sen  hem till hela veckan? Vad händer om man är sugen på nåt annat?

Jag är ju totalt livrädd för spontanitetsstrypningar, men grymt sugen på rutiner - detta är något av ett misch masch för mig just nu.

Hilfe!


JAG VANN FÖR FAAAAAN!

Jag är ett underbarn! Av en spelad turnering vann jag en! Aldrig tidigare har 7 dollar gjort mig så rik!


Po-po-po-poker face!

Jag ska göra en Lady Ga Ga och sjunga Poker Face. Inspirerad av mina duktiga vänner och min entusiastiske sambo tänker jag ge mig den på att spela ihop lite pengar på poker på nätet.

Eftersom jag varit en duktig medarbetare och jobbat i nästan två timmar på hotellet samt ringt min framtida chef så är samvetet rent nog för att logga in.

Ni som känner mig vet ju hur det är när jag får för mig något; ska det göras, ska det göras ordentligt! Så jag räknar med att bli sittande några timmar. Eller dagar. Eller nä, några veckor kanske. Vi säger så här, jag ger det tre månader!


Food truth

Sju matsanningar om P
(utmaning antagen av Viktdrottningen i länklistan till höger) 

  • Jag älskar avocado, kan äta det sju dagar i veckan, 52 dagar om året.
  • Jag är omåttligt förtjust i brysselkål och äter tills jag fiser.
  • Jag kan bli grymt sugen på sushi bara för att komma ihåg att jag inte är så värst noga med det efter tre bitar.
  • Får jag välja mellan godis, glass och chips, väljer jag chips - lätt!
  • Jag gillar choklad men hatar chokladglass.
  • Jag har ätit glass tills jag kräkts.
  • Jag kräks nästan av lukten av kaviar.

Orm!

Det värsta med att vara hungrig är smaken i käften. Jag smakar orm.

Måste genast komma på nåt smart att äta. Kan inte ens föreställa mig min andedräkt...

Pimp me pimpel!

Njet. Då vet vi följande:

Pimpelfiske är inget för mig.

Nix pix. Det var kallt, tråkigt och händelsefattigt. Inte en nosning på maggoten blev det. Skorna läckte in vatten och vantarna blev blöta. Så snart man kommit till ro med spöhelvetet ner i hålet, funnit sin värme i stolen skulle man upp och borra nytt då det inte nappade. Stress stress stress. Borra borra borra. Klafs klafs klafs. Stirra ner i ett mörkt hål och rycka lite i handleden. Nej, nu behöver jag inte göra det något mera.

Alltid roligt med nya upplevelser dock! Alltid bra att sätta romantiska illusioner i kras. Och alltid fantastiskt trevligt att träffa PMS-tjejerna - denna udda samling damer.

Ooooooh I'm your Lady!

Oooooooooooooooooooooooooooooh!

Jag blir galen, herregud! Det sprutar känslor i hela min kropp och det går rysningar längs ryggraden på min kropp.

Efter Melodifestivalen och allt vad det hör till så sätter vi på Spotify. Jag väljer enkelt sökord "80" och andra låten är Jennifer Rush's låt ower of Love. Jag minns mitt inlägg om Kate Bush och kommer tillbaka på ett ögonblick.

Jösses anåda. Det jag tycker är jobbigt nu är bara relativt i resten av mitt livs som levs just nu. Så är det med det.


Disaster

Tårar sprutar vid minsta motgång. Väskan åkte in i en gångskylt i ren frustration. Jag vill slåss. Jag vill raka av mitt hår.

Ledsen, glad, uppåt, nere. Skinnet repades på min läderväska. Håret sitter kvar på huvudet. Min man skakar på huvudet och kramar mig hårt.



Ett infall fick mig att köpa havskräftor för en smärre förmögenhet i Fiskbilen igår. Kan man köpa lycka? Svaret är enkelt - Ja.

Min man hällde upp snaps till kräftorna. Kan man supa sig lycklig? Svaret är lite svävande... Kanske faktiskt. Stundtals.



Jag är mycket trött. Jag orkar inte mycket mer. Jag vet att det är en enda vecka kvar och jag ämnar hålla mig över vattenytan! *blubb* *blubb*

Fat in my head

Jag har levt halva livet i övertygelsen om att jag är fet. Nej förresten, inte fet som i fetto-fet, men stor, överviktig och småfet. Varit nöjd med den jag varit men inte med förpackningen.

3 kg kvar av målsiffran på displayen - sen får jag nog ta och börja omvärdera. Börja jobba med att gilla allt jag ser - sluta hänga upp mig på det dåliga. Det där talet i drömdisplayen var ju bara siffror, inte något som jag kunde se framför mig på riktigt. Dåligt kroppsligt självförtoende? Nej, enligt mig själv har jag bara varit sanningsenlig, mycket kritisk och ganska krass.

Hur kommer jag må när jag är klar? Är jag nöjd då? Eller hittar jag då något annat jag måste förändra innan jag kan luta mig tillbaka och bara må bra i den jag är och hur jag ser ut? Är min identitet lika med sättet jag ser på mig själv? Att alltid jobba för att gå ner i vikt?

Jag har alltid kunnat skratta åt mig själv. Lite för mycket möjligtvis ibland. Att göra mig själv till åtlöje inför andra är ett försvar och en garanti. Passar mig noga för att inte ta mig själv på för stort allvar. Skämtar ofta om min storlek, mitt hår och min behåring. Gud nåde den dock som hänger på skämtet. Evil Eye för evigt ter sig som en underdrift.

Ett klassiskt P-uttyck framför spegeln, högt inför alla: Well, jag kanske är lite tjock, men fan va snygg jag är!  Vad ska jag säga när displayen visar målsiffran? I look goooooooood?

Om jag fortsätter i gamla vanor, gamla steg och ser mig själv som stor, otymplig och klumpig så vill i alla fall inte jag vara med där framför spegeln i framtiden.

Jag är jag. Och snart kommer jag vägra skratta åt min egen vikt. Jag tänker bli stolt på riktigt över mig själv. Inte rycka på axlarna åt komplimanger och påpeka den stora rumpan. Jag ska jobba med det istället för att mäta midjemåttet.

Jag tänker bli fantastisk.

Om det så innebär att jag aldrig mer får äta en enda donut till i hela mitt liv.


Vy från ett luftslott.

Åh!

Min man skickar massa livsfarliga länkar på obyggda, planerade hus med stora ytor, massa förvaringsutrymmen, klädkammare, köksö, rostfria vitvaror, ekgolv, smala avlånga fönster och släta vita dörrar.

Det räcker att jag ser en jävla ritning så ser jag mig själv blicka ut genom fönstret samtidigt som jag gör i ordning en stor sallad, smuttar på vinet och nynnar med till rytmerna från stereon.

Sandra! Fy fan va bra ni kommer få det!

En dag. En dag så sitter även jag där på golvet i min alldeles egna walk-in-closet, ropandes på min man med en fråga om han sett min lilla svarta.

Soluppgång

Fan.

Har världens finaste foto av soluppgången utanför mitt fönster, med Silja Line glidandes ut på havet. Solen smeker havet, isen flyter förbi det stora skeppet och Lidingö glittrar.

Bluetooothen krånglar dock så det blir inget med det fotot förstår ni.

Ta hjälp av fantasin och lita på mig.

Soluppgången är faktiskt en av många saker jag kommer sakna med Stockholm. Där vinner Öst över Väst.

It is majn!

Mmmmmmmmm! Kärlek vid första ögonkastet!


Återkommer med sms om vilket nummer ni når mig på om någon vecka eller så.

Tills dess får jag pussa på den rosa femme fatale-mobilen och ringa roliga videosamtal till min man.

3 is the magic number.


I don't do drugs!

Det finns applikationer på Facebook, och så finns det applikationer...

Flera av mina så kallade vänner (det finns ju vänner och så finns det Facebook-"vänner" tack och lov) har tydligen svarat anonymt på en mängd tvivelaktiga ja- och nejfrågor om mig och man kan väl lugnt påstå att många av svaren är något tvivelaktiga de med...

Frågor kursiva, svar därefter och sen min reaktion inom parentes:

Tror du att Pernilla har strulat med någon på jobbet? Ja (What? Har jag? Mjaee, kanske såhär i efterhand då...)

Tror du att Pernilla har spelat in porrfilm? Nej (Nehej, det stämmer alldeles helt)

Tror du att Pernilla har haft ihop det med någon som är mer än tio år äldre än honom eller henne? Ja (Kanske det kanske)

Tycker du att Pernilla är ytlig? Nej (Bra där!)

Tycker du att Pernilla är lojal? Ja (Finemang!)

Tycker du att Pernilla är lösaktig? Nej (Inte nu längre... ;-))

Tycker du att Pernilla är en gold-digger? Nej (Näää, det är ju jag som har cashen!)

Tror du att Pernilla kan hålla en hemlighet? Ja (Jepp!)

Tror du att Pernilla har använt heroin? Nej (NÄE precis, jag är väl inte alldeles dummer heller)

Tycker du att Pernilla är ful? Nej (Bra där!)

Tror du att Pernilla har badat naken? Ja (Meh, solklart)

Tror du att Pernilla har haft ihop det med en förälder till någon av sina vänner? Nej (Yuuuuh, blä, icke!)

Tror du att Pernilla vill ha barn? Ja (Kanske det kanske)

Tror du att Pernilla har haft ett one night stand? Ja (Hur ska man annars lära sig allt?)

Tycker du att Pernilla har dålig hygien? Nej (Puh....)

Tror du att Pernilla har använt kokain? Ja (WHAT! Ursäkta!?! Aldrig i livet för fan!)

Tror du att Pernilla är oskuld? Nej (Ehm...)

Tycker du att Pernilla är överviktig? Nej (Puh och Pust!)

Tror du att Pernilla har suttit i fängelse? Nej (Nixelix)

Tror du att Pernilla har strippat? Nej (Kanske någon gång i vardagsrummet...)

Tror du att Pernilla har strulat med någon som du dejtade? Nej (Mitt minne är kort och dåligt, men nä, det tror jag inte...)

Tror du att Pernilla har använt kokain? Ja (Och här kommer det igen! Vad ÄR det HÄR?)

Hörrni! Det finns inte på världskartan att jag skulle skrapa ihop en lina och snorta kokain! Här sitter jag och muttrar och rynkar ihop ögonbrynen och undrar var i hela världen folk kan ha fått det ifrån... Vilket liv tror folk jag lever i Stockholm? Stureplan all night long?

Jeeeez, att man aldrig får upphöra att förvånas.

KNARK ÄR BAJS FOREVER. Så det så.


Jag är återfunnen...

Sedan i augusti har jag gömt mig, lyckats undgå kvällsliga besök och påknackningar på eftermiddagarna. Till och med lyckats undgå upptäckt på fredagar och lördagar. Jag har hukat mig så snart det varit nära ögat och det har fungerat. Livrädd har jag suttit och ryst vid tanken på att Han ska se mig, ta mig till sig igen - vagga mig i sin stora varma famn och säga att allt ska bli bra. Han är hemsk, Han är ond och jag har inte saknat Honom.

De senaste två veckorna har jag dock upptäckt att Han hittat mig, att Han lyft upp stenen därunder jag legat gömd. På skakande och skamsna knän har jag åter funnit mig fast vid hans linda; trygg, varm och skuldmedveten.

Sötmonstret hittade mig till slut. Jag vette fan var det gick fel! Moffa Moffa Moffa. Det har inte funnits någon gräns för sötsuget i min kropp! Har inte kunnat tänka på något annat än vad som vore gött att äta på - många gånger har jag fallit till föga och suttit där med kuken i brevlådan så att säga. Det dåliga samvetet har kommit som ett brev på posten - ångest och beslut om att åter springa, gömma mig så att Han inte hittar mig igen - någonsin.

Jag sprang för livet ikväll.

I fyrtio minuter sprang jag av mig ångesten längs ryggraden, jag sprang av mig schlagerchipsen, PMS-godiset, och muffinsen. Löpbandet och Madonna i IPoden var mina bästa och närmaste allierade mot Sötmonstret.

VIK HÄDAN DIN DJÄVUL!

Och kom aldrig mer hit igen! Aldrig!

Tack för soppan!

Fantastiskt välbehövligt att skratta, skratta, prata lite och smaska i sig soppa med Malin idag.

När man ses så sällan så ska man fan vara tacksam för att det går så lätt; inga pauser, inga krystade tystnader. Bara skratt och prat om allt och inget.

En vecka i ett väldigt litet hotellrum i södra Frankrike med denna dam; vi trängdes med tusen av hennes saker samt blöta våtdräkter och kom varandra in på livet. Jag är glad att hon är kvar där - fastän vi för länge sedan flyttat ut ur rummet med massa nattliga bus. Jag är även glad och tacksam att vi lyckades hålla oss kvar i bilen och inte trillade ur och blev påkörda av någon galen fransos med surfbräda på biltaket... Fantastisk fotograf dock som fångade detta ögonblick.


Skorpor och sollotion - någon?

Snacket går.

Det är obehagligt, snudd på läskigt att vara pratad om. Tycker det är jobbigt att det går rykten och att jag är samtalsämnet på mångas läppar. Trodde inte jag skulle bry mig - jag hade fel. Det suger fett.

Att folk vet om saker innan jag knappt ens visste är inte bara konstigt och obegripligt, det påminner mig också om att världen är liten och att jag får passa mig jävligt noga med vad jag skriver, säger och framför allt var och till vem.

Someone's watching...

Sjukt mycket att tänka på

Shit vilket företag det är att välja mobiltelefon nuförtiden!

För en människa som ringt med firmatelefon i snart fem år så är det rena rapakaljan. Sist jag hade abbonemang så betalade jag över 3 spänn i minuten, kan det varit 6 kr?

Nu ska man ha tillval, fria sms, fri surf, extrapaket hit och bonustillägg dit. Efter en snabb inblick i språket på 3's hemsida så ger jag upp. Jag får bege mig till en butik och få lite råd av en säljare!


Snygg. Den vill jag ha!

I am a regular

Ok, en erfarenhet rikare igen. Jag har gett mig fan på att suga ut allt ur mina sista Stockholmsresor - därav Stamgästträffen ikväll.

Lite fnissig och en aning berusad ringde jag min man hemma och berättade om min kväll där det bjöds på öl, nötter och dammsugare. Jag har spenderat en dryg timma med tre st systemutvecklare för Försvaret i 45-55-årsåldern. Vi har diskuterat meningen med livet, människans klimatförstörelse, radio- vs TV-reklam och skillnaden mellan manligt kvinnligt i aff'ärsresandet.

Detta hade jag inte väntat mig, när jag nervös och tvivlande tog hissen ner till receptionen. När jag mest ville vara en tyst åskådare möter jag tre sociala medelålders grabbar som vill diskutera livet. De har bott på hotellet i två-tre år, jag har bott här i tre veckor. Jag tror utan att tveka att jag förgyllde deras kväll en liten del.



Stamgästträff

Nu ska jag vara tyst i några timmar, titta i taket och lyssna till tystnaden.

Sen ska jag glida i nåt snyggt från väskan och trippa ner till receptionen där det är Stamgästträff. Wow! Grymt spännande. Verkligen. Blir nog nåt i hästväg...

Nån som tippar på att jag kommer få svårt att jämna till könsuppdelningsprocenten?

Dumpa mig!

Sjukt jobbigt. Sjukt trött. Mår halvdåligt över hela alltet och tycker det mesta är ledsamt och tråkigt, paradoxalt nog på grund av något jag är nöjd och glad över.

Jag berättade för chefen att jag föredragit att han dumpat mig, istället för att behöva slitas mellan min lojalitet, saknad och vanemönster samtidigt som jag vill gå vidare och försöker vara trygg i det beslutet som värkt fram. I en separation är det skit att bli bortvald, men då kan man välja ilskan och sorgen. Fan. Jag ska ju vara glad! Och ja, jag är glad. Nånstans.

Känslor kommer fram, presenter från närmaste kunderna som blir rörda till tårar när jag försöker se bekväm ut i min förklaring till min avslutning i branschen. De kommer sakna mig! De lovar att tänka på mig när de hör Lena Philipsson, de tvingar mig att höra av mig när jag är i Stockholm igen -  bara för att komma upp på en kaffe snart igen.

Jag hade velat ha någon att bli arg på för mina känsloattacker... Men den enda jag kan anklaga är mig själv. Och anklaga kan jag inte göra, men att tacka mig själv känns för tidigt ännu.

Man vet vad man har men inte vad man får har väl aldrig kännts så påtagligt sant som just nu. Och just i det talesättet blir jag också tryggare i beslutet. Men apa också så jobbigt det är att ta farväl! Piss faktiskt.

Året var 1988?

Man kan tycka vad man vill om Madonna. Men man ska minnas att hon varit på toppen av sin karriär sedan mitten av 1980-talet. Hon har varit bättre, hon har varit sämre. Det spelar ingen roll, för mig är Madonna större än Gud - Madonna är Gud.

Har man varit ett fan sedan 1988, tapetserat väggar, garderober, återvunnit fotocollage från Kusin Katti och vårdat dem som åtråvärda frimärken i tio år så tycker man att det är Gud som kommer till Ullevi. Har man dansat i trädgården till Holiday som åtta så gråter man som den åttaåringen när man får biljetter som tjugoåttaåring.

Jag grät av ilska när mamma inte släppte iväg mig till Blonde Ambition Tour 1990, då Madonna var i Sverige. Den bittra smaken har suttit i munnen sedan dess. Min biljett är värd varje krona, varje år av längtan, väntan och hopp.


Vänner - snart står vi där!

Med adrenalinet pumpandes, med tårarna flödandes och med lätt hysterisk eufori sprudlandes genom våra kroppar!
 

Herregud! Kan det inte vara 9:de augusti snart! Jag spricker närsomhelst!

Nu händer det.

Ok. Latbacillen har officiellt slagit sina långa armar runt min kropp. Den sugs liksom kraftigt nedåt i sängen. Huvudet ligger tungt mot nackstödet och fötterna är förlamade. Jo, det är sant. Jag svär. Kan inte röra dem. Inte för att jag försökt, men ändå. En hypotes är sann tills den motbevisats.

En person som är förlamad kan inte röra fötterna. Jag kan inte röra fötterna - alltså är jag förlamad. Hypotesen är sann.

Varför skulle jag vilja motbevisa hypotesen? Då måste jag ju för fan studsa upp ur sängen och ner till den förbannade jävla tråkiga trappmaskinen!

~  Tänkarpaus  ~
.


En del människor måste jobba så himla hårt för att komma i form och behålla densamma. Jag tillhör den gruppen människor och jag tycker det suger! Jag hatar att livet är orättvist. Jag hatar trappmaskinen! Jag vill ha godis, chips och coca cola istället! Jag vill inte! Nej. Nej... Joj. 

Rösterna inuti mitt huvud börjar överrösta varandra. Tjock-P försöker komma fram ur sitt bortglömda hörn och pockar på uppmärksamhet från Smal-P. Ge efter för suget gumman... Det gör ingenting, ät du lite godis. Ta hissen ner till receptionen och köp lite gött - det bränner lika mycket som en timma på trappmaskinen. Jodå, det är du värd gumman. Du som varit så duktig, du måste belöna dig med nåt gött. 

Tidigare vann alltid den rösten. 

Numera vinner alltid den där jävla trappmaskinen.  

Saker man kan roa sig med på hotellrummet.

Världen är full av möjligheter. Strax ska jag ge mig ner till trappmaskinen, men det suger rätt fett så istället funderar jag över mina valmöjligheter. 

  • Man kan lukta på blommorna man fått av sin sambo
  • Man kan titta på TV
  • Man kan titta ut genom fönstret och se Frihamnen och Lidingö från 14:e våningen
  • Man kan prata aktier på telefon
  • Man kan terrorisera världen med stinkande blogg-inlägg.

Eller så provar man det här:



Japp. Den går fortfarande igenom. Undrar vad jag ska göra härnäst? Prova om träningsskorna passar? Spännande...


Little black suit.

Jag har sökt över hela internettet utan att finna! Fan, jag vill ju visa er! Visa er det finfina köpet jag gjort idag!

Jag har köpt en kostym!

En fin en. En redigt fin en! En kort, snäv kavaj med lätt utställda tighta brallor till. Sitter som en smäck och jag blev både snygg, smart och sexig i den.

Till en ladylike dam som jag (?) valde jag alltså en kostym med namnet Sir. Skitbra! Nu kommer jag bli som kvinnligast i den mest signifikanta herr-outfiten.

Jag kommer få mycket användning av den fantastiska kostymen - hoppas jag. Tänker jag. Så det så!



Såhär glad är Calle Bildt i sin kostym.

♥ Mr Lova Lova ♥

Hem kommer jag till hotellrummet igår eftermiddag. Trött och sömnig efter händelserik kö-dag, Stockholmsresa mm. Tittar slött på mitt rum, konstaterar att det har ett gigantiskt hörnbadkar och hör mig själv snyfta över att inte få sällskap i detsamma. Tycker eventuellt lite synd om mig själv, det ska tillstås.

Det knackar på dörren.

Den lilla finska receptionisten överräcker en gigantisk inslagen bukett. Skeptiska blickar från mig möts av ivriga nickanden och en liten försiktig fråga om jag behöver en vas. Efter ett jakande svar pilar hon iväg och jag börjar riva upp inslagningen med darrande fingrar. Blommor till hotellrummet? Till mig?



Gissa hur glad och överväldigad jag blev över röda rosor, nejlikor och lite gräs? Med ett fastknutet rött paket med chokladtryffel! En lapp följde med Ha en bra vecka i Stockholm, saknar dig redan. Kram din älskling.

Jag grät och käkade tryffel som en besatt. Min man är fantastisk!

Alla kvinnor förtjänar en sjuksyrra som min. En som står upp för sin kvinna, en som säger att hon är vacker naken och osminkad, en som ger helkroppsmassage och köper champagne när hon fått nytt jobb, en som somnar och väcks efter snarkningar och bara vänder på sig med orden Godnatt, jag älskar dig.



Han kom till mitt liv som sjuksyrran med ungen. Han finns i mitt liv som mitt livs kärlek.

This day so far in pics!



Denna dags morgon helt ensam klockan fem på morgonen. Vi tyckte det var stort när Ticnet-skylten tändes och lite liv syntes i lokalerna.



Förväntansfull och nervös står jag och väntar. Sällskapande Råbert droppade in med kaffe och macka!

Här följer väldigt kalla timmar med mycket skratt och prat.

Nerver nerver nerver nerver. Knäna skakade, rösten stakade sig, tarmen tryckte på - shit shit shit! Tänk om jag inte skulle få mina biljetter!



Jag skrek rätt ut! Jag kastade mig om halsen på medköanden, tjoade med Råbert och kände lyckan bubbla i kroppen. Golden Circle! Madonna!

Here we come! Vi ses snart honey.

Kvinnor och humor.

Yaiks! Har vi inte kommit längre än så?
Caroline af Ugglas och Petra Mede delar Sverige i två läger efter gårdagen. Starka kvinnor ger starka åsikter - sure. Jag själv hade nära till lipen när Caroline sjöng och jag tyckte hon var fantastisk!

Coola, smarta, pigga Ebba dissar Petra Medes jobb igår under Melodifestivalen, det gör mig lite ledsen. No no no! Kan vi inte för en gångs jävla skull hålla ihop? Hissa männen, dissa tjejerna - why??????

Fan, Mede gjorde det som inte många kvinnor klarar, kanske till och med det som inte är möjligt på den historiskt manliga komikerscenen - hon är snygg och kul samtidigt, och driver inte med sitt utseende, vikt eller kön. Hela tiden i alla fall.

Nä! Jag tyckte Petra var strålande! Hon skötte sig alldeles utmärkt. Där hade hon allt fel, den goda Ebba.

Well. Ingen fyndig rubrik här inte.

Sitter och hänger lite framför TV:n som visar Systrar som sitter samman

Jag vet inte hur man bör reagera, men själv sitter jag med tvivlande blick, förvånad känsla där fniss och sorg blandas. Det hela är så jävla konstigt så man kan inte riktigt fatta. Livet spelar oss märkliga spratt.

 - Kom igen syrran, vi går till stan idag va?
Bild från TV4

Coz I'm your lady...

Det verkar inte finnas några gränser för min sprudlande femininitet.

Idag har jag sytt hår. Satt ihop, sytt i spännen och grejat. Allt för att bli en långhårig dröm till kvällens stora Schlagerfest.

Fake it until you make it.

Borås baby yeah!

Hey! Vet ni!

Herregud, jag ska flytta hem på heltid! Damn. Jag ska få hålla på med sådan vardagslyx som brukar kallas trist, vardagssysslor och livet i allmänhet!

Första halvåret kommer jag gå och veckohandla entusiastiskt, jag kommer älska mina rutiner, mina latte-drickande vänner på eftermiddagarna och träningspasset som jag kan gå på varje vecka!

LORD! Jag ser så mycket fram emot att få gå och handla mat och veta att jag kan äta upp den alldeles själv följande vecka.

Shit! Jag kommer inte behöva slänga massa mjölk!

Vet ni?!?

Jag är så grymt glad över att bli heltidsboende igen i Borås. Trodde länge att det skulle kännas som ett misslyckande, men nej. Jag har bott halvtid i Stockholm i snart fem år och är fullkomligt överlycklig just nu över att kunna skapa mig en vanlig jävla Boråsvardag. Onyx, Ica Maxi, Café Viskan, Grand, Kransmossen och Gud vet alla ställen som jag kommer kunna titta på en vanlig tisdag och onsdag alldeles inom kort.

Rosetten som räddade dagen





Och en grön rosett i sidenimitation fick rädda mig och sitta som ett låtsat mentalt stöd. Jävla Acne-knappar!

Ska vi koka soppa på en knapp?

Japp. Där lossnade knappen ur nya Acne-jeansen.

Perfekt. Splendid. Just vad jag behövde. Gå med uppknäppta byxor hela dan.

Nerver

Jag skakar lite i händerna, fingrarna vill inte riktigt hänga med mig och jag har en klump större än ett övermoget äpple i halsen.

Det snöar som fan utanför fönstret och jag försöker framkalla ljud och bilder från gårdagens fantastiska konsert inom mig för att hitta lugnet.

Det får nog bli lite Spotify med den underbara Anna T under förmiddagens sysslor.

Tänk på mig idag hörrni!

Hur man tämjer mördarmaskinen.

Silk-Épil...

Sedan strax efter jul har mina ben sett rakhyveln en enda gång. Detta var inför mässan då jag skulle dela säng med Ulle och inte ville skrämma bort flickstackarn. Men med det undantaget har jag mest gått och gruvat mig för att ta ytterligare en dust med mördarmaskinen från helvetet - julklappen från syrran. Ni minns smärtan? Jag minns... Bena minns... Håren minns!

Visst har det blivit glesare, redan efter en enda gång, men med 80 % behåring kvar slår jag nog ändå bergsgorillorna.

Jag bestämde mig snabbt. Nu ska det ske. Måhända kommer sadisten (läs sambon som gärna vill "hjälpa till") bli lite besviken för att jag gör det själv, och förmodligen mycket förvånad över att jag klarade av det! En stor stadig ful-whiskey med is på bordet och så satte jag igång! Och dra på trissor... Det gick fantastiskt bra. Kanske är det överskottet på engergi som inte vet vart den ska ta vägen eller så var det den mentala förberedelsen som gjorde't. Maskinen tuggade loss hårstrå för hårstrå, fastnade stundtals i den svåra terrängen men jag körde vidare.

Hon som innan var tjock och hårig är numera smal och len! Det finns hopp om lite östrogen för denna kvinna också! Eller nåt.

Att det till slut fick se ut så här säger nog mer om min man än om mig. Jag är lat - han är blind och har ingen känsel?



Nu ska de bort!



Härligt med hår..!



Mmmmumma. Hårboll?
ben210

Resultatet..? Jomenvisst - typ i alla fall.

Känns lite orättvist att visa vinterbleka ben som är prickiga efter tortyr faktiskt. Men hårlösa är de! Jag svär!

Over and out. Och sorry för kräkframkallande bilder förresten.

Spridda som smultron en ljuvlig sommardag

Under ett liv träffar man människor som berör, upprör, föder nya tankegångar och som engagerar, kräver, och som klänger sig fast. Klänger och klamrar sig fast i en positiv bemärkelse vill säga. För hur sällan man än hörs, hur sällan man än ses - så finns de där. Med de nya kommunikationskanalerna sms, bloggar, facebook, mail och msn så är vännerna aldrig långt bort. De finns runt knuten - dock spridda över landet. Som smultron. Man har letat halva livet efter de där perfekt mogna bären, de rödaste, de sötaste och de med perfekt form för just mitt strå.

Och när man väl trätt upp dem så sitter de kvar.

Jag är stundtals världens sämsta på att höra av mig, och många av mina smultron är lika dåliga de. Men det gör ingenting! Det gör absolut ingenting. För när man väl hörs så smakar de lika bra som sist, inga förmaningar om hur dåliga man varit på att höras av, utan snarare fantastiskt att vi väl fick tid för varandra idag istället.

Tacksamhet är ett litet ord för att beskriva hur jag känner inför de flesta av mina nära vänner.

Dock är jag övertygad om att så fina människor i min omgivning, det berättigar mig till titeln Bra Person.

Jag planerar att ha kvar mitt strå med smultron resten av livet. Jag tänker vårda dem så att färgen, formen och smaken bibehålls och så att de behåller sin spänst. De behöver både näring, vatten och omvårdnad för att kunna leva, och det är jag beredd att ge dem - mitt strå med härliga sommarröda smultron.


Bild från pixgallery.com

Pondus. Inte Pontus.

Det fräckaste Stockholmare vet är att vistas på rätt ställen. De kan tydligen ruinera sig med glädje bara de syns bakom rätt meny.

Nej. Jag har fortfarande inte varit på Pontus och ätit. Det skulle inte falla mig in att göra privat heller. Gärna i jobbet - så länge de betalar. Nej. Jag brukar inte äta lunchen på Sturehof - så bra var det inte att det var värt det. Nej. Jag har inte varit på Riche det senaste - jag tog en sallad på Shell förra veckan däremot!

Idiotiska frågor för att imponera med lunch- och middagsvanor gör mig irriterad.

Idag blev jag också lite irriterad. Då under ett kundbesök. Mina fräckaste kunder (helt enligt dem själva) fick mig dock bara att räta på ryggen, sänka rösten några oktaver och ta en konstpaus. Därefter tittade jag dem alla i ögonen och uppvisade stor pondus. Jag la armarna i kors och förklarade dagsläget. Det gick vägen. Hellre pondus än Pontus.

Jag är hemsk.

Bland det mest nöjsamma som finns här i livet vardag är att titta in hos ytliga bekanta från förr i tiden och titta på deras bilder på Facebook. Undra över valet av bilder och höja ett och annat ögonbryn åt allt möjligt. Skratta lite och hånflina lite ibland.

Meh GUUUUD, hur tänkte de hääääär?

Usch jag är hemsk. Men det gör väl inte illa nån egentligen?

Knäpp

Den här veckan är superudda. Märklig känsla, skum i magen, trött nåt så överjordiskt för att sekunden senare göra hoppsansteg totalt energifylld.

Jag somnade en sekund efter jag läst ut boken för en timma sedan. Knall fall, hej så det går Z z Z z... Vaknade och fortsatte tänka tanken jag förmodligen somnat till. Mycket märkligt. Jag håller kanske på att bli tokig på riktigt? Hm, får suga på den lite. Kanske inte vore så dumt? Bort med alla rationella tankar och in med de skruvade, spetsiga och fräsiga - hela tiden. Visa hörntänderna åt folk, morra och skratta schizofrent till amerikanska komedier. Kanske vore det ändå något för mig?

Hotellrummet med utsikt mot Finlandsfärjorna känns hemtamt och jag hejar käckt på städerskorna. Gymmet är tomt och tyst med en skränig TV som står på.

Klart jag leker med tanken på tokerier. Jag är ju för fan helt jävla ensam i världen.

Skumpa och Anna T!

En helt vanlig torsdag på torsdag.

Fast kanske inte ändå när man tänker efter. Torsdagen är min favoritdag i veckan och denna torsdag kommer att vara en speciell favoritdag i en i övrigt mycket märklig vecka.

Det jag hade planerat att göra kommer bli senarelagt till fredag morgon men fan vet, klart det är tillfälle att fira ändå på torsdag!

På torsdag ska jag sitta i mina nya undies och dricka skumpa. Push-up och champagne är en strålande kombo har jag läst. På torsdag ska jag även sätta på mig ordentliga fina kläder och gå på en efterlängtad konsert med Anna Ternheim. Träffa den mystiske och trevlige Boris igen och flina med H när det åter är dags för ljuvlig spelning på Saga.



Det kommer bli en fantastisk torsdag! Denna torsdag kommer jag även att återse min man efter många dagars bortavaro och kroppslig saknad så ni som är Einsten kan ju räkna ut vad vi kommer ägna sisådär 10 minuter åt.

Den som väntar på något gott... Och i morgon är det onsdag allaredan.

Triumphens sötma.

Jag tar tillbaka allt jag sagt om servicefattiga Stockholmare! Allt.
Idag har jag blivit överbevisad så klockorna stannade.

Efter dagens jobb gled jag lite segt förbi Triumph's butik i Fältöversten. Jag gled förbi på grund av att jag var på väg till Ica för att köpa rakhyvlar och har köpstopp så jag tittade lite försiktigt in i skylten. Oooooooops - 70%. My lord, klart det tål att i alla fall tittas liiiiiiite på!?!

Jag tittade och tittade och roffade åt mig några kraftigt nedsatta bh'ar i storleken mindre än jag alltid annars drar (B80). Således står jag en minut senare i min provhytt och tittar underligt på mina veckiga tuttar som väller och sväller i en märklig historia i storlek A85 - obra, högst obra. Just där och då med veckiga svällande tuttar kommer den lilla expediten knackandes och frågar om jag behöver hjälp. Jag tillhör sorten som inte känner sig superbekväm i bara bh i en belyst prohytt med främmande människor men jag greppar mitt halmstrå och förklarar att tuttarna försvunnit, jag förklarar glipan som blir i mina vanliga bh'ar och tittar lite generat på den lilla expediten.

Hipp var det happ och snipp snapp så studsar hon tillbaka med bh efter bh i olika storlekar. Hon drar i ryggen, hon klämmer och känner, hummar och sneglar. Efter många om och men och massor med byten är hon säker, tvärsäker. Jag är ingen A-kupa. Jag är heller ingen B-kupa. Och jag är heller inte hälften så bred över ryggen som jag alltid trott. Jag är en C75! Heeeeeeey! Jag är en C-kupa!

Mycket tuttprat blir det, men skit i det nu, för jag är euforisk.

Jag förklarar att jag är ute efter att fynda, att tuttarna försvunnit och att jag vill ha nåt som sitter som det ska och hon studsar ut i butiken igen.

Tjugo minuter senare står jag överlycklig och övertygad om att jag gör en jävligt bra affär, i kassan och betalar för två bh'ar med tillhörande hipsters till 70% rabatt och lägger till en ny tvättpåse för mer än vad bägge trosorna kostade.

Flera timmar senare är jag fortfarande överlycklig och fortfarande övertygad om mitt fynd. Jag har skickat bilder på miraklet till både sambon och vännen och fått jubel tillbaka. Det är ju helt fantastiskt! Jag hade ingen aning om att en bh kunde sitta på detta sätt!

It's amazing - och allt är den lilla expeditens förtjänst.

Triumph Delicate Temptation Hipster Hipsters!
Triumph Delicate Temptation WHUM Tänk svart.
 Amazing...
 I lila förstås.
Samtliga bilder från Triumph

Triumph-underkläder till Alla hjärtans dag - varje kvinnas rättighet?
Nej. Så är det inte. Men det är förbannat underbart att känna sig vacker en vanlig onsdag också.


Lyckan, kärleken och meningen med livet

Här är boken jag läser just nu.


En bok som får mig att stanna upp, som får mig att tänka, analysera (åååh, det behöver jag ju - verkligen - jättemycket), omvärdera och så tänka ett varv till. En bok om att hitta njutning, inre frid, sig själv och kanske till slut kärleken.

Oftast läser jag snabbt, fokuserat och målmedvetet. Kan inte lägga böcker ifrån mig om jag tycker om dem och läser ut dem innan jag knappt hunnit börja. Åsa Linderborg fick mig att läsa boken om sin pappa och socialismen långsamt; den boken var för smärtsam och tänkvärd för att läsa för fort. Denna bok är inte smärtsam, men processen inuti mig måste få ta tid, måste hinna ta in tankarna och meningarna. Jag vill läsa denna bok länge - kanske hela livet.


Samtal med Gud.

Jag drabbas av illamående, magsvid och yrsel bara av att tänka på att jag kan komma att bli utan biljetter till Madonnas konsert. Biljetterna släpps på måndag morgon klockan 9.00 och jag är superpeppad, supernervös, har tagit ledig morgon och svettas under fötterna. Jag ska köa från fem på morgonen och kommer förmodligen kvävas av mina egna hyperventilationer om jag blir utan biljetter.

- Gode Gode Gud. Gode Gode Gud, hör min bön. Gör så jag får tag i biljetter! Gode Gode Gud, ärade Du där uppe som lyssnar. Ge mig mina biljetter!!!

- Förlåt Gud. Jag ska inte ropa åt dig. Ärade Ärade Gud. Jag ber på mina söndercurlade knän om att Du ska höra min bön. Jag efterfrågar inte en designerväska, jag vill inte ha en ponny, jag kan släppa det där med Fred på jorden. Gode Gode Gud. Jag lovar att vara en snäll flicka i år. Jag lovar att inte svära. Jag lovar att bara dricka vin på lördagar. Gode Gode Gud. Låt mig bara få tag i mina biljetter till Madonnas spelning på Ullevi. Om bara...



Helvete! Jag behöver ett glas rött. Det var längesen jag ville något så mycket som att stå där i augusti. Mitt på Ullevi, låta tårarna blandas med lyckliga leenden och ge mig hän åt Gud nedstigen från Himmelen - Maddie.


Bild från realmusicpeople.com

På samma hotell som jag...

In incheckningskön står ett helt gäng med skräniga människor, de är lite stirriga, mycket stylade och lite white-trashiga. Jag kom på mig själv mitt i tanken på att Helen borde följa med dem på instuderingskurs inför sin temafest. En mycket liten man med en mycket skarp språklig accent får igenkänningsfaktorn att rusa i höjden. Jag tittar från honom till den mycket blonderade tjejen, till den väldigt lilla brunetten, tillbaka till den lille mannen.

Femkronan vrids om och trillar på plats.

Jag delar hotell med samtliga medverkanden i Sveriges Sämsta Bilförare!

Något säger mig att jag bör åka härifrån jävligt tidigt i morgon bitti.

Jag skakar på huvudet åt mig själv.

Det finns mycket skit på TV. För mycket skit på TV helt klart.

Inte ett enda avsnitt av Bonde söker Fru har jag sett. Trots detta så sitter jag nu med reprisen av bröllopet skvalandes och förnedras av mina egna salta tårar över kinderna. Jag suckar och Å-ååahr och snörvlar lite.

Kära nån! Vad är det här?

Fira ert bröllop på Pausgården - Öland
Bild från Pausgården.se

Sms-konversation en helt vanlig söndag.

- Jag är sugen på kladdkaka

o Jag bakar!

- Jag älskar dig!

o Haha...

Så jag tar väl och ger mig ut i köket helt enkelt.

Curlingförälder?

Kvällen igår blev hellyckad och jag är jättenöjd och superlycklig över mina fina tjejer som är så kloka, roliga, härliga, spontana och vackra och naturliga.

Varmaste rekommendationer till Borås Curlingklubb. Gud så kul att curla! Gud så stel jag är i kroppen idag!


RSS 2.0