Alla lika - Alla olika

Varför är det så lätt att vara kloka när det gäller andra? Varför tenderar vi att agera totalt mot våra egna regler och normer när det kommer till känslolivet? Varför kan vi ge andra råd som vi vet att vi inte skulle komma på tanken att ge oss själva? Varför är det så klart vad som är rätt gentemot någon annan, när det inför sig själv är så svårt?

Ack tankar, ack känslor.

Pill säger:

Passa dig för att romantisera i efterhand, det är så lätt hänt.

Pill säger:

Att bli ihop av fel anledning, vem säger vilken anledning som är rätt och fel? Bli ihop för att man är ensam eller för att man är kär, det är en stor skillnad, men jag tror inte att det ena måste utesluta det andra.

Pill säger:

Att slänga sig i allas famn för att man är ensam - fel absolut. Men om man tror att man är kär, eller tror inte man är kär, men känner något, kan det vara fel då?

Pill säger:

Ytan spelar inte någon roll i det stora hela, kan man ha gemensamma intressen - kanon, men det är inte någon garanti, och det som måste vara viktigare är väl grundvärderingarna.

Pill säger:

Ja, det kanske går åt skogen nästa vecka, och då är inte det så jobbigt, eller så händer det till sommaren, och då är det jobbigt, eller så växer ni ifrån varandra om tre år. Det kan ingen veta.

Pill säger:

Tänk inte. Känn.

Pill säger:

Men det är ju alltid värt det! Det är ju du som sagt till mig!

Du har ett ansvar att ta hand om dig själv och din lycka, NU. Inte vad som eventuellt händer SEN.