Sillidill.
Efter att ha fått för mycket Kir för många gånger under gymnasietiden så kan jag inte längre njuta svartavinbärssmak i någon form. Inte i vin, inte i gele, inte i jävla Läkerol. Kir gjorde gymnasietiden mycket rolig, men ack vilka följder...
Jag undra nu i mitt stilla sinne om sill har blivit mina nya svarta vinbär. Efter torsdagsnattens bestyr så kan jag inte ens gå förbi sillen på salladsbuffén utan att få kväljningar. Fuck! Hey, jag älskar sill! Ska nu detta vara försört bara för att de stackars sillbitarna dansade tango i halsen en natt?
Kommentarer
Trackback
