Tortyr.

Så var det dags. Dags för man att bli kvinna, dags att hitta Pernilla under håret.

För att klargöra en sak jävligt tydligt här; jag tål smärta. Jag är en sådan där dum jäkel som gillar Jackass och att plåga mig själv litegrann. Jag är en sådan där märklig kvinna som lite kan längta till förlossningen bara för att veta hur det känns sedan. Hur ont gör det? Hur mycket tål man?

Kinesisk vattentortyr? Hit me!
Sträckbänken? Hit me!
Tusen nålar? Meh! Kom an!

Jag ger er istället känslan av epileringsmaskinen - redskapet från helvetet.

Jag satt och slog mig själv hårt och rytmiskt i pannan då Johan förde maskinen upp och ner, upp och ner. Benen ryckte och musklerna drog ihop sig. En outhärdlig svettlukt träffade min näsa; trots att jag var nyduschad och insmord så utsöndrades någon slags rädslodoft från min kropp. Där satt jag i trosor; förnedrad, illaluktande och gråtfärdig. Efter ett ben och två sidor bikinilinje fick jag, och förmodligen Johan också, nog. Med prickiga ben på stapplande steg hasade jag mig därifrån.

Okej för blondiner med glesa små fina hårstrån. Okej för kvinnliga små fjun. INTE OKEJ för mig med andra ord! Okej?

Det andra benet sparar jag till ett festligt tillfälle!

Dear God. Can't wait...

Men tack Joanna för julklappen! Jag är jätteglad. Verkligen! Urbra! Tjohoooo!

Kommentarer
Postat av: Joanna

Oj då... Känner verkligen på mig att jag bör säga hur mycket jag älskar dig. För det gör jag verkligen. Lovar!

2008-12-29 @ 17:46:34
Postat av: Anastasia

ha jo, men prova förlossning det skall göra riktigt ont har jag hört ;)

2008-12-30 @ 13:20:04
URL: http://annathestasia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0