Paff

Théet värmde en frusen själ vid köksbordet, knäckemackan hade smulat i knät och lilltjejen och jag snorade ikapp. Utan förvaring lindades två små armar runt min hals och jag fick ett Jag älskar dig mot halsen.

Fantastiskt.

Jag vet inte vad jag ska säga, ibland känns allt jävligt underbart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0