Pärla för Syss.

Det är inte helt lätt att bryta ett mönster. Muskelminnet är starkare än man tror och brustna förhoppningar läker långsamt.
Man längtar och man saknar. Det hade räckt med så lite. En som hungrar nöjer sig med en smula.

En del upphör inte att förvånas, kalla oss gärna korkade, vi vet ändå bättre.

Jag pärlade ett armband till Syss. Hon pärlade ett hjärta till lilltjejens fönster. Där satt vi med tusentals små pärlor och filosoferade, log och pillade med de små små sakerna. Finns inget som får en att prata så bra som lite pyssel.


Kommentarer
Postat av: Joanna

En liten klapp på kinden som sa "gud va jag är stolt över er", och jag hade förlåtit allt.

...som sagt inte konstigt att man har ett bekräftelsebehov på högsta volym.

2008-11-17 @ 09:16:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0