Svårt val
Ok, det är torsdag och det innebär tjockisorgie på TV.
Treans Anna Skipper slåss mot fyrans Eva Rusz och BrottarMartin. Ytterst deprimerande TV på ett sätt; vi blir alla tjockisar så snart vi slutar tänka oss för, och vi blir alla bittra och feta i våra äktenskap och förhållanden om vi slutar bry oss. När vi byter passion och sex mot choklad och chips är branten nära.
Men se! Där kommer TV-hjältinnorna och smiskar på fingrarna, får stressade dansbandssångerskor att säga Aaaaoooum i Yoga-style, får slentrianmässiga äktenskap att stråla vid nygivna bröllopslöften och alla blir smala, lyckliga, strålande och kära igen.
Och jag går på det varje vecka. Att lite färskpressad grönsaksjuice med ingefära råder bot på allt, precis allt.
Men nej, jag vägrar tro att jag ska hamna där. I det slentriansunkiga förhållandet där man tar varandra för givet, tittar på gamla kort och säger det var då det. En kropp som funkar, en vikt som håller - det kräver arbete. Ta mig på orden, jag borde veta! Och likaså, ett förhållande är ingenting som tickar på av sig självt, som funkar per automatik bara för att man en gång blev kära i varandra. En låga brinner inte utan syre, det krävs att man öser på då och då.
Och jag tänker ösa, ösa med allt jag har och äger. Kärleken till mig själv håller inte om jag inte älskar hela mig (därav GI-horeriet), och kärleken i övrigt... Kanske, kanske... Kanske finns det något som heter evig kärlek ändå?
Treans Anna Skipper slåss mot fyrans Eva Rusz och BrottarMartin. Ytterst deprimerande TV på ett sätt; vi blir alla tjockisar så snart vi slutar tänka oss för, och vi blir alla bittra och feta i våra äktenskap och förhållanden om vi slutar bry oss. När vi byter passion och sex mot choklad och chips är branten nära.
Men se! Där kommer TV-hjältinnorna och smiskar på fingrarna, får stressade dansbandssångerskor att säga Aaaaoooum i Yoga-style, får slentrianmässiga äktenskap att stråla vid nygivna bröllopslöften och alla blir smala, lyckliga, strålande och kära igen.
Och jag går på det varje vecka. Att lite färskpressad grönsaksjuice med ingefära råder bot på allt, precis allt.
Men nej, jag vägrar tro att jag ska hamna där. I det slentriansunkiga förhållandet där man tar varandra för givet, tittar på gamla kort och säger det var då det. En kropp som funkar, en vikt som håller - det kräver arbete. Ta mig på orden, jag borde veta! Och likaså, ett förhållande är ingenting som tickar på av sig självt, som funkar per automatik bara för att man en gång blev kära i varandra. En låga brinner inte utan syre, det krävs att man öser på då och då.
Och jag tänker ösa, ösa med allt jag har och äger. Kärleken till mig själv håller inte om jag inte älskar hela mig (därav GI-horeriet), och kärleken i övrigt... Kanske, kanske... Kanske finns det något som heter evig kärlek ändå?
Kommentarer
Trackback
