The grand adventure
Så kom då till slut dagen. Den stora dagen då jag går ut offentligt i en blogg.
Dagen då mina fingrar hamrar svettigt över ett klickande tangentbord. Det är stort, det är nervöst och jag är skärrad.
- Vad får jag skriva?
- Vad måste jag censurera?
- Hur ska jag kunna vara ärlig?
- Hur fan gör folk för att bli intressanta utan att gömma sig bakom ett skyddat alias?
Jag blir än mer skärrad av att skriva ovan punkter och undrar i mitt stilla sinne vad i hela världen det är jag givit mig in i.
Varför?
Tja. Varför inte?
Jag har bloggat under alias och märkliga namn under flera år, på skilda håll och blivit mer och mer personlig, uttryckt mig på ett sätt som krävt omvärldens reaktioner, och att då inte kunna stå för bloggen live, det har till slut hämmat mig. Jag har velat dela med mig till alla, Se mig, Läs mig, det är JAG! Men en aliasskyddad blogg bär alltid på lik i garderoben som man inte alls vill dela med sig av.
So. It's a new start, a new beginning. Och jag hälsar alla hjärtligt välkomna in i mitt nya lilla hörn. Min del av verkligheten.
Me like! Men, för just min del spelar det egentligen inte så stor roll (då inte sagt att jag inte tror att det gör det för dig) jag kommer att fortsätta läsa din blogg, precis som innan. "Aliasskyddad" eller inte.
Puss A
Och... det betyder förstås att jag också slipper ett alias.
På tiden att du börjar skriva ordentligt. Hoppas att många, många hittar hit och får läsa dina funderingar och framförallt ditt fantastiska sätt att skriva.
