Alla lika - Alla olika

Jopp, ikväll bär det av till *fåsenu...* åttonde husvisningen.

Krav höjs, krav sänks, förväntningar grusas och jag märker att mäklarna är glada i att överexponera sina bilder på nätet. Stora, öppna och ljusa ytor blir små, mörka och instängda live. Får man göra så????

Det går runt i skallen och längst fram på näthinnan finns fortfarande objektet från förra måndagen som satte standarden. Där allt var perfekt. Där jag redan bodde, lyssnade på musik, skar sallad och drack rödvin... Det som såldes till någon annan. Nån perfekt familj som fick mitt hus... Hoppas det slutar i skilsmässa! Mohahahahaha.

Så vad hände? Vad hände med den bittra cyniska kärringen med svarta hårförlängningar som klättrade in genom fönster om nätterna? Hon som fick gåshud av att göra gemensamt möbelinköp - hon kollar nu på hus med trädgård, garage och eventuellt källarplan. Snacka livsförändring! Och det känns inte jobbigt. Alls.

Det enda som är jobbigt är att kolla på alla dessa jävla hus och bli besviken, skaka på huvudet och möta varandras blickar i ett gemensamt Nej, inte detta heller nej...