Alla lika - Alla olika

Jag gillar att ha ett utmanande arbete, eller nä, det var en underdrift. Jag måste ha ett utmanande arbete där jag får tänka, svära, kämpa och tillfredsställas. Då mår jag bra och då utvecklas jag. Belöning och uppmuntran är sådant som jag kräver av min arbetsplats och av mig själv.

Nu har jag således slutat på min arbetsplats där jag varit i många år. Den arbetsplats med de mest fantastiska människor, kollegor, kunder och vänner som bestått under åren, när kärleken svalnat, vänner kommit och gått, och jag själv svikit mig själv fler gånger än många. Vemod är ett litet ord i sammanhanget. Bitterhet är ett litet ord som ändå bäst beskriver min känsla när min älskade bil rullar vidare med ny person bakom ratten. It's only material man... Visst, det är en bil... Men MIN! Fan.

Så nu är jag arbetslös eller? Pappret ligger påskrivet i köket men ska lämnas in på måndag på nya stället.

Arbetslösheten firades igår med champagne på kreddiga stället med efterföljande öl på after work-stället. Trött och slö idag inledde jag arbetslösheten med att bli väckt av barnpladder kvart i sex. Vad är det för fel på ungen?!? Efter frukost tog kreativiteten över och jag sydde kuddöverdrag och ska nu göra bankärenden.

Bäst att spara smart, man vet inte hur ekonomin kommer te sig det närmaste...