Alla lika - Alla olika

Ok. Latbacillen har officiellt slagit sina långa armar runt min kropp. Den sugs liksom kraftigt nedåt i sängen. Huvudet ligger tungt mot nackstödet och fötterna är förlamade. Jo, det är sant. Jag svär. Kan inte röra dem. Inte för att jag försökt, men ändå. En hypotes är sann tills den motbevisats.

En person som är förlamad kan inte röra fötterna. Jag kan inte röra fötterna - alltså är jag förlamad. Hypotesen är sann.

Varför skulle jag vilja motbevisa hypotesen? Då måste jag ju för fan studsa upp ur sängen och ner till den förbannade jävla tråkiga trappmaskinen!

~  Tänkarpaus  ~

.

En del människor måste jobba så himla hårt för att komma i form och behålla densamma. Jag tillhör den gruppen människor och jag tycker det suger! Jag hatar att livet är orättvist. Jag hatar trappmaskinen! Jag vill ha godis, chips och coca cola istället! Jag vill inte! Nej. Nej... Joj. 

Rösterna inuti mitt huvud börjar överrösta varandra. Tjock-P försöker komma fram ur sitt bortglömda hörn och pockar på uppmärksamhet från Smal-P. Ge efter för suget gumman... Det gör ingenting, ät du lite godis. Ta hissen ner till receptionen och köp lite gött - det bränner lika mycket som en timma på trappmaskinen. Jodå, det är du värd gumman. Du som varit så duktig, du måste belöna dig med nåt gött. 

Tidigare vann alltid den rösten. 

Numera vinner alltid den där jävla trappmaskinen.