Alla lika - Alla olika

Jag tycker stundtals att jag är fullkomligt normal, precis som alla andra och mest som de flesta. Men så ibland blir man påmind om att inte alla andra tycker det jämt.

Idag, efter mitt möte med säljgurun (som är något av en besvikelse då det inte var någon utmaning och jag gick därifrån med min karriärs hittills enklaste order) så fick jag ett CP-ryck. Trött, hungrig och småstressad rusade jag från jobbet halv sex, rätt in i bilen och till närmaste frissa. Den första vägrade, hon menade på att jag kommer ångra mig till sommaren, men den andra, den rock'n roll-aktiga, hon sa Javisst.

Jag ville ha lugg igen. Jag vill bli sexig igen, sa jag till min frissa. Ett helt normalt uttalande - eller hur? Inget konstigt med det? Jag tycker mig vara sexigare i lugg, och blev trött på kruset mitt på skallen - fram med vampen igen! Hon skrattade åt mig och log överseende och tyckte jag var småtokig.

Why? Jag anser att det är varje kvinnas rätt att känna sig sexig, faktiskt en stund varje dag. Och jag känner tamejtusan att det är lättare i lugg. Så slipper jag posera naken i udda positioner framför spegeln med morgonhumöret i bott. Perfekt! Pluta med läpparna och plira med blicken under lugg så är saken klar!



Okej då, det krävs kanske lite mascara och något annat än en badrock också.