Alla lika - Alla olika

Skam den som ger sig. Nu lägger vi skambud på värsta jättehuset som vi tycker är alldeles fantastiskt!

Det är så snopet, när man inte kan köpa det där huset man vill ha. Det är så snopet, en sån besvikelse i hela kroppen.

Pepp, pepp. Nya tag, nya visningar. Gud så upplyftande.

Herregud, mina nerver tål inte detta!

Vi budar på vårt hus! Jag sitter förlamad och stirrar på mobilen och inväntar sms som inte kommer. Är tystnaden positiv eller samlar de andra budgivarna sina trupper för ett större slag än någonsin skådat?

I övrigt så är denna måndag en ovanligt jobbig dag då hela min kropp känns som den vore överkörd av en ångvält med släp. Aldrig mer, aldrig mer ska jag dricka alkoholhaltiga drycker. I'm too old for this shit.

Fy Fabian vad dålig jag är på att bloggerera nuförtiden! Detta är inte hållbart!

Sedan sist har det hänt en faslig massa och jag vet inte ens vad som är värt att ta upp... Punktlistor! Ja! Jag älskar punktlistor, det kör vi.

• Det har varit teamträff med mina arbetskamrater i Dalsland, där jag blev vackert introducerad till ett gyllene team fullt av härliga och drivna människor med samma tänk som jag!

• Jag råkade vurpa på en blöt brygga på väg ner i sjön på småtimmarna på nämnda teamträff men blev trots det, eller tack vare det, ändå accepterad i gruppen.

•  Det sas så starka och bra ord om mig av de andra att jag bröt ihop och började gråta.Driven, slipad, intelligent, hungrig, modig, karismatisk, härlig person att ha nära, var några av rubrikerna. Detta sagt av personer som träffat och känt mig ett dygn - jag höll på att falla i koma av lättnad och lycka!

•  Jag har varit hos läkaren med min rygg, fått konstaterad urinvägsinfektion (?) (Jag har inte ont när jag kissar?!?) och precis som jag trodde; ett ryggskott som givit inflammation och bara är att vackert vänta ut.

•  Jag ska ej springa Göteborgsvarvet på lördag av ovan nämnda anledning (ryggen vill säga, inte urinvägsinfektionen...).

•  Jag är pankare än pankast. Lite som en kyrkråtta faktiskt. Har sparat lite för mycket och har nu tomt på vanliga kontot. Det är högst deprimerande och överlag astrist att vara fattig.

•  Vi har hittat HUSET med stora bokstäver som vi vill ha! Efter sisådär 30-40 husvisningar har det uppenbarat sig - det perfekta HUSET. Nu är det fjärilar i magen av nervositet inför stundande budgivning...

•  Vi är inbjudna till en häftig coctailfest i en trädgård. På maillistan hittar jag massa kreddiga företagare och häftiga människor. Ångesten ligger i klädval, då dresscoden är snygg, och i låtvalet, då man ska o.s.a med sin bästa partylåt. Jag vill ha den bästa låten, då flest dansar och ropar Ompa Ompa. Har tänkt i två veckor och blir varken klokare eller häftigare.

Så, det var korta drag vad som skett sedan sist. Jag är nöjd, nu har jag fått det ur mig.

Jag har även slutat fuska med min kropp och åter tagit tag i viktmålet. De två nasty kilona som krupit sig på längs vårens grillfester har jag gjort mig av med. Nu ska jag tillbaka och ända vägen NER!

Och så sist, jag ska sluta snusa. Det kommer inte bli lätt, men det kommer gå alldeles prima. Bra sätt att fixa kalkylen med månadskostnad.

All for now.

Jag tycker stundtals att jag är fullkomligt normal, precis som alla andra och mest som de flesta. Men så ibland blir man påmind om att inte alla andra tycker det jämt.

Idag, efter mitt möte med säljgurun (som är något av en besvikelse då det inte var någon utmaning och jag gick därifrån med min karriärs hittills enklaste order) så fick jag ett CP-ryck. Trött, hungrig och småstressad rusade jag från jobbet halv sex, rätt in i bilen och till närmaste frissa. Den första vägrade, hon menade på att jag kommer ångra mig till sommaren, men den andra, den rock'n roll-aktiga, hon sa Javisst.

Jag ville ha lugg igen. Jag vill bli sexig igen, sa jag till min frissa. Ett helt normalt uttalande - eller hur? Inget konstigt med det? Jag tycker mig vara sexigare i lugg, och blev trött på kruset mitt på skallen - fram med vampen igen! Hon skrattade åt mig och log överseende och tyckte jag var småtokig.

Why? Jag anser att det är varje kvinnas rätt att känna sig sexig, faktiskt en stund varje dag. Och jag känner tamejtusan att det är lättare i lugg. Så slipper jag posera naken i udda positioner framför spegeln med morgonhumöret i bott. Perfekt! Pluta med läpparna och plira med blicken under lugg så är saken klar!



Okej då, det krävs kanske lite mascara och något annat än en badrock också.

Tjoflöjt 40 minuter kvar till domedagens ankomst!

Minns ni det här inlägget? Om säljkonsulten som jag aldrig riktigt drog jämnt med? Vi som bråkade och käbbade och som gjorde mig allmänt pissed off och irriterad - minns ni honom?

Tänkte väl det.

Jag är ju en utmaningarnas drottning, det borde vara väl känt vid detta laget. Därför drog jag mig inte länge för att ringa denne nämnde man för ett möte. Här ska säljas! Jag ska sälja till Honom med stort H som tror han är all världens säljares Guru med stort G.

Tänkte jag.

Hans fråga när jag bokade mötet säger mer om honom än om mig; Oj då, vågar du komma hit och försöka sälja till mig?
Häpp! Här kommer jag! Jag är förberedd på att han kommer försöka sätta dit mig på allt, allt, allt. Jag är förberedd på en sjusärdeles dust av stora mått - och jag ser fram emot det likt en ny tatuering. Jag vet att jag kommer våndas, bli pirrig i magen, darrig på handen och mentalt pressad. Men jag kommer gå därifrån som en vinnare oavsett affär eller ej. Jag tänkte plocka fram allt han lärde mig och plocka ner honom från hans höga hästar och ha lite roligt helt enkelt.

Så nu ska jag hoppa in på hemsidan och läsa på. Jag har exakt 35 minuter kvar till avrättning.

Det blir nog inte nytt läge för oss på ett tag. Planerna har omvandlats och vi ska istället punktmarkera vårt nuvarande kök med tapetbyte, golvbyte (check), nya beslag och kanske nytt kakel. Blir nog bra!

Ekparkett gör mycket för ett liv...

Solen skiner på mig på kontoret, det har varit en bra dag i radiodjungelns Borås och min man är sugen på kladdkaka. Obra för fysiken, bra för sinnet - det är svåra beslut; kladdkakans varande eller icke.

Ikväll blir det dock Nytt Läge för hela slanten, då mitt absoluta favoritprogram alla kategorier kommer klockan 20.

All for now, nu är det ut i solskenet som gäller!

En helt vanlig solig lördag någonstans på Trandared:


Målar innerdörrar...


Torkpaus med en folköl.

Puh, det är verkligen slitsamt att göra om hemma...

Va? Va? Va? Vad sa jag innan? Att jag köpt en snygg ring? JA!

Klart det kommer bildbevis! Är man sketanöjd vill man visa för alla. Så hemlig är jag... Omöjligt att hålla inne med nåt och stoltsera lite snyggt i efterhand. Någonsin hört mig säga "Åhå, den här gamla trasan, nja, lite ny kanske"? Nä, nä, nä. Här ska hela världen få veta - och helst på en gång.

Jopp, ikväll bär det av till *fåsenu...* åttonde husvisningen.

Krav höjs, krav sänks, förväntningar grusas och jag märker att mäklarna är glada i att överexponera sina bilder på nätet. Stora, öppna och ljusa ytor blir små, mörka och instängda live. Får man göra så????

Det går runt i skallen och längst fram på näthinnan finns fortfarande objektet från förra måndagen som satte standarden. Där allt var perfekt. Där jag redan bodde, lyssnade på musik, skar sallad och drack rödvin... Det som såldes till någon annan. Nån perfekt familj som fick mitt hus... Hoppas det slutar i skilsmässa! Mohahahahaha.

Så vad hände? Vad hände med den bittra cyniska kärringen med svarta hårförlängningar som klättrade in genom fönster om nätterna? Hon som fick gåshud av att göra gemensamt möbelinköp - hon kollar nu på hus med trädgård, garage och eventuellt källarplan. Snacka livsförändring! Och det känns inte jobbigt. Alls.

Det enda som är jobbigt är att kolla på alla dessa jävla hus och bli besviken, skaka på huvudet och möta varandras blickar i ett gemensamt Nej, inte detta heller nej...

'

Så jävla roligt. Älska Mia & Klara forever.

Efter en dag i vännernas trädgård med grillning på altandäcket så känns det lite futtigt att komma hem till balkongen. Eftermiddagssolen strålar och det finns hyfsad plats - inte tu tal om annat. Men ändå...

Det gäller att uppskatta det vi har här i livet! Hälsa, kärlek, sol och en balkong - fantastiskt! Jag kan ha det mycket värre, helt klart!

... så händer det inte så jävla mö i mitt liv just nu. Jag jobbar, jobbar och jobbar lite till. Långa dagar där det flängs, trängs och flängs lite till. Sjukt mycket möten med mycket prat och en del action. Roligt och stimulerande! Dock har jag inte fått till någon bra rytm ännu så stressen av att ständigt släcka små bränder börjar kännas lite frustrerande. Notislapparna på skrivbordet förökar sig i stadig takt och mitt kontrollbehov mår sådär. Ska börja strukturera lite smått med början i nästa vecka. Kanske.

Löprundan igår kväll slutade i smärre katastrof. Löpningen från början till slut var en pina; det var jobbigt att ta sig ut, det var jobbigt att ta stegen och det blev inte lättare längs vägen - allt var pissjobbigt. Andfådd efter tre minuter och frös in på ryggraden, månne jag ha en förkylning bakom mina nysningar? Dessutom springer jag förbi ungarna från helvetet som gav mig tillrop.

Där kommer jag springande i mina löpartights. Jag vet att jag inte är smärtast eller smalast i stan, men va fan gör det om hundra år - löpartights is the shit ändå liksom? Kutar förbi med andan i halsen och längtar hem. När jag passerat ungjävlarna från helvetet hör jag (likt stegdånet i Jurrasic Park) Bom-bom-bom-bom då ungjävlarna från helvetet ropar i takt med mina steg och mina förmodade dallrande skinkor i avslöjande tights. Hade jag inte varit så trött, blivit så jävla ledsen och bara velat komma hem så önskar jag att jag snarare hade vänt mig om och örfilat dem tillbaka dit de kom ifrån - helvetet. Om de hade haft en aning om vad deras jävla bom-bomande hade för effekt så kanske de inte skulle gjort om det? Att jag lipade när jag kom hem och kände mig tjock, gammal och trött. Att det gör ont in i själen är väl för svårt för deras tolvåriga hjärnor att förstå? Att jag borde fatta att det är ungdomlig dumhet?

Nä, jag fattar inte. Nä, jag accepterar inte. Jag blev ledsen och sårad och hatar mina jävla löpartights.

Att jag är hormonell och har bröst som ömmar tyder på mensig reaktion med tårar som följd. Skitungar ändock! Lås in dem med massa feta tanter som kan lära dem ett och annat vettja!

Men för övrigt, ja så är allt prima köttfärs.

Ok, för att slå hål på mångas oroliga blick på en gång - jag är inte på smällen.

MEN.

Jag har varit på mitt livs första husvisning! För att fira detta så begav vi oss på den andra ikväll!

Vuxenpoäng på det? Typ åttatusen va?

Mina ord i bilen till Åre var Guuuuud, jag hinner fan inte vara ledig!

Mina ord idag på kontoret Shiiiiiiit, jag får inte upp nåt tempo - jag vill tillbaka till Åre...

Vistelsen var fantastisk, allt var bra utom vädret första dagarna, men solen kom fram sista dagen och vi solade på terrassen med varsin bärs, åkte skidor i bara underställ och bara njöt.

Arbetsmoralen idag lyser med någorlunda frånvaro, det ska tillstås. Semester is the shit.